Mina tankar om Johannas tankar

Många dagar den senaste tiden har varit extremt påfrestande för mig när det gäller min relation till Johanna.
Jag har en del dagar funderat över om det verkligen är värt att vara kvar hos någon som är sur på mig mest hela tiden.
En dag hade jag tillochmed stoppat kläder i min ryggsäck innan jag skulle till jobbet för att vara borta iaf ett dygn från henne för att kunna andas mellan allt tjafsande, för att jag inte längre orkade lyssna.
Och som ni tidigare läst så talades vi vid om hur hon mår (lite mer ingående än det vanliga "hur mår du? jorå, bara fint, själv? jorå, det är helt okej.") och varför det var så.
Uppfattade ju vissa dagar att hon mådde sämre än vanligt och försökte peppa henne på olika sätt.
Fungerade inte alltid, men när det gjorde det så kände man sig bra för att jag hade ändrat hennes mående till bättre än vad det var tidigare.
För jag vet ju, och det är rätt självklart för de flesta, att om folk i min omgivning är glada och mår bra så mår även jag bra.
Det fanns, och finns säkerligen fortfarande, många dagar då jag kom hem från jobbet och hade haft en mindre trevlig dag och var grinig.
Alla har vi såna dagar, men jag tar ut det på Johanna och det ska jag absolut inte göra.
Jag har de senaste veckorna lärt mig bättre att koppla bort jobbirritation när jag är hemma och hemmairritation när jag är på jobbet.
Hoppas att Johanna har märkt någon skillnad, för jag försöker verkligen.

Jag tror att jag delvis har varit en orsak till Johannas dåliga mående.
Absolut inte grunden, för den har hon själv i sina sjukdomar, men jag kan ha strött en aning salt i de redan djupa såren.

Angående Minna.
Jag håller med Johanna om att Minna förtjänar bara det bästa.
Jag frågade Johanna igår om hur hon ställde sig till att jag fick ensam vårdnad om Minna.
Hon fortsatte gråta, om inte lite mer.
Svarade mig att det absolut är ett alternativ om det inte vill sluta det som händer i hennes huvud just nu.
Hon ville dock att hennes mamma skulle få halva vårdnaden.
Hon ville inte att hennes familj skulle bli straffad för att hon är sjuk.
Alltså att de skulle mista Minna de också.
Jag skulle aldrig ta Minna från Johannas familj.

Som Johanna har skrivit så ska hon fortsätta kämpa.
En dag i taget.
Jag finns alltid till hands om det blir för jobbigt.
Mitt jobb känner till situationen någorlunda så chefen har lite förståelse iaf om jag får ett samtal från Johanna där hon säger att hon inte orkar alls längre.
Då kan jag ta mig hem så fort jag kan och hjälpa till med Minna och med Johanna.
Men jag kan inte ta på mig allt själv.
Därför blir det så att jag följer med till Johannas psykolog vid nästa tillfälle och säger ifrån ordentligt.
Efter 1½ år hos samma psykolog så har det testats mycket.
Olika läkemedel där inget har fungerat.
Olika tester där diagnoser har bekräftats.

Men vad spelar det för roll vad Johannas sjukdom heter när den inte verkar kunna botas?
Varför sätter psykologen fokus på de mindre sakerna i Johannas liv som är problem för henne?
Är inte hjälp mot dödstankar någonting som borde prioriteras före t.ex fobi för att bli smutsig?
Inte enligt psykologen iaf.

Johanna får stöd från många vänner och från många familjemedlemmar.
Det är vi båda otroligt tacksamma för.
Många olika positiva inlägg i hennes blogg har gjort att hennes mående har vänt från en regnig novembernatt till en solig julimorgon.
Telefonsamtal och sms har peppat henne att fortsätta och har vänt hennes sura miner uppochned.

Dagen har gått rätt så fort.
Gick till centrum vid 15 tiden, mötte min mamma och fick en fin sött BH, som 3 present.
Får nämligen 1 present per 5kg jag går ner. :D
De ni!
Superfin, vit bh, som sitter bra.
Sen gick vi omkring i affärer, jag köpte ett par silver spandex tajts till Minna, att matcha sin H.E.A.T. body med. :p
Köpte även en cocos bodymilk på bodyshop, födelsedagspresent till mamma som fyller år på söndag, hela 20 år mer än mej. ;)
Sen knallade jag omkring med Minna tills Jonas kom från jobbet.
Då köpte vi en söt body till Minna, och en ny tjocktröja då hennes tröja var nedspydd, och fy så det stinker nu när hon äter purer, riktigt surt och illa. :(
Köpte även ett par nya sneakers som var på 50% REA, kostade alltså 400:- och är så här söta:

Bjuckar er på denna bonusbild på mina & Minnas rosa sneakers.


Efter allt detta gick vi till Sam & co och åt middag, jag åt kycklingfile, pommes & tzatziki..
Smarrigt.

Vi gick en snabbis på affären, och knallade sedan hem för att natta Minna.
Det tog sin tid, och sen vaknade hon 1 timma senare och då tog den nattningen ännu längre tid.

Nu sitter vi här, ska snart se på film om orken tillåter.
Jonas sitter just nu och ska skriva sitt gästblogginlägg, så hål utkik här inne.
Det publiceras innan klockan 00.

Nu ska jag dricka bybbelvatten som min lillkusse Ella säger. :p

Senare..

Här kommer en sammanfattad & kort presentation av mej och min blogg, som kan passa både nya & gamla läsare.

Jag är en tösabit som hela sitt 25åriga liv levt i den södra delen av Stockholm, och är en så trogen invånare att jag vägrar bo  mer norr ut än gamla stan, men då jag inte vill bo med barn i stan kommer jag aldrig bo längre norr än gullmarsplan.
Det skulle då vara om jag lämnar Stockholm, för de norrlänska skogarna i Skellefteå, där jag har släkt & landställe.

Har levt ett otroligt kaosigt liv, trots en otroligt normal & fin familj.
Droger, alkohol, cigg & mycket löst sex o.s.v.
Självdestruktiviteten är sammanflätade med självmordstankarna.
Diagnoserad med ett antal psykiska sjukdomar, men har även ett par fysiska diagnoser.

Men trots allt detta så träffade jag min sambo & fästman när jag var 21, vi fyttade ihop samma dag som vi offentligt blev ett par.
Två år senare skedde en romantisk förlovning på Skansen och 9 månader senare kom.. Pluset!
En månad före julafton 2008 kom våran lilla dotter Minna.
Perfekt på alla sätt och vis, såklart.
Men oturen slog oss hårt.
Vi bodde praktiskt taget på sjukhuset, akuten och de olika avdelningarna med Minna, i hennes första 4 månader i livet.
Reflux, allvarlig viktminskning, Invagination, Rs-Virus & Lunginflammation, var några utav anledningarna.
Men lägligt till 4 månaders dagen verkade allt vända, tösen gick upp bra i vikt och hade några feber dagar då och då och lite förkylningar.
Nu är hon 8 månader och väger 8 kilo, alltså precis som flickor i den åldern ska. :)

Då jag gick upp drygt 30 kilo under graviditeten och redan bar på en övervikt, kämpar jag mej nu ner på vågen.
Har lyckats kämpa bort 15 kilo, och har sagt att när vågen står på 70 kilo, då, då kan vi börja med syskon till Minna.

Bloggning är för mej väldigt viktigt.
Det är det första jag gör när datorn slåss på, och det sista jag gör innan jag går och lägger mej.
Har haft många bloggar, men alla har handlat om det samma.
Mitt liv och det som är aktuellt.
Började blogga 2003 men var då inte så aktiv, bloggade då någon gång i veckan.

Så stod det på reklam godis Jonas en gång tog hem från jobbet.

I detta sammanhang bör det stå: Utan er - Intet

Jag grät något så enormt (gråter nu me men bara lite & lätt), så Jonas kom fram och pratade med mej..
Jag sa rakt ut, att jag inte vet hur jag ska orka.
Orka leva..
Det är självklart inte pga Minna, Minna är juh anledningen till att jag kämpat & försökt så länge..
Hon är mitt liv.

Så efter ett långt snack med Jonas, öppet & ärligt snack med frågor från min sida, och svar från Jonas.
Så har vi kommit fram till att:

1. Jag inte ska gå någonstans alls, inatt eller någon annan gång heller.
   Om inte Minna eller Jonas ber med, eller säger att det är enda utvägen.
2. Nästa besök hos psykologen ska Jonas följa med, Skrika till lite om läget,
   då jag är för feg, vågar aldrig tala om hur läget verkligen är. På riktigt.
3. Jonas vill att det ska vara vi, och att vi ska kämpa för att få detta att hålla.
   Han körde denna: "Jag har juh klarat 4 år med dej, eller hur?"
   Och det är sant, varav 3½ år, varje dag på 30 kvm. Så ja?
4. Jag får inte avgöra om jag är en dålig mamma, och att jag ska gå min väg.
   Det är bara Minna som kan bestämma det. Och om hon får syskon såklart.
5. Jag ska överväga medicinering, men kräva bättre hjälp, då jag testat de mesta.
   Och hittills ökar de gärna till maxdoser, och sen testar vi nästa. Då inget hjälpt.
6. Jag ska ha fler "krav", behöver jag höra - Jag älskar dej! Eller få det visat mer &
   då ska jag be om det, jag ska låta andra få en chans att hjälpa mej.
   oftare, och inte se det som att jag kräver något, inte känna mej hemsk.
   Med andra ord, tala om vad jag behöver för att må bättre & leva lättare.

Sen har jag fått många snälla kommentarer på facebook utav vänner, på msn & även här i bloggen.
Det som berörde mej mest var:
Emma om En bit av min själ:

johanna, det finns ingenting jag kan säga. inte vad jag vet iallafall. men jag vet att du är en jättebra mamma. jag har ju sett dig med minna flera gånger och jag ser hur mycket du älskar henne och hur mycket hon älskar dig. du såg ju själv när jag bar iväg på henne hur hennes ansiktsuttryck ändrades och hon undrade var hennes älskade mamma var. och hur glad hon blev när hon såg dig igen (ja, jag är den hemska tanten ju :b )

jag förstår att du blir trött på henne när hon gnäller, herregud hur många gånger har jag inte tänkt tanken att lämna in wille till granntanten och bara sticka. men det är inte någon lösning och du vet det. du vet att jag finns här. tycker så mycket om dig. KRAM!

Detta är Emma, en rätt nyfunnen vän.
Bäst av allt är att hon är min granne, så hon finns alltid nära.
Och jag mår sååå bra i hennes sällskap.
Hoppas alla har en så bra vän, det behövs.
Hon orkar alltid lyssna på mitt pladder, hur ointressant det än är.
Och hon tål mitt gnäll och mitt tjat.
Emma går bra ihop med Minna, och Minna gillar Emma.
Sen är det juh Emmas son som är Minnas pojkvän, Wille.


→   Tack Emma för din kommentar, den betyder så mycket för mej.
Tack för att du tycker att jag är en bra Mamma till Minna.
Att få "höra" det från någon jag anser vara en toppenmamma gör mycket.
Tack!


MEN..

Emma är inte den enda som ska ha ett stort tack, utan alla ni!
Tack för era underbara kommentarer, hade jag aldrig trott att jag skulle få.
Känner mej inte lika mkt som ett monster nu när andra mammor säger att tanken att slå Minna i de värsta stunder inte är konstigt, utan att de flesta tänker så någon gång.
Och att ni inte tycker att jag är en totalt värdelös människa..


Mamma, Amada..
Om ni läser detta, må inte dåligt.
Ni tillhör också de ljuspunkter som får mej att kämpa.


Så..
Nu vet ni..
Jag ska inte lämna Minna i sticket!
Jag ska se till att hon kräver det bästa och aldrig accepterar något mindre.

Tack alla!


Imorn kommer Jonas gästblogga, skriva sina tankar och kanske även känslor angående det jag nu gjort offentligt.

Hoppas ni alla mår bra, och gör ni det inte önskar jag att lyckan kommer till er snart..

Vet inte alls hur jag ska börja..
Vet inte hur jag ska kunna erkänna detta..
Men måste, någon måste hjälpa mej!

Saken är denna..
Minna har nu kommit in i en extremt påfrestande period.
Hon är sällan nöjd, om man inte hittar på saker, heeela tiden!
Träffa folk, ut och röra på sej, åka bort, leka hela den vakna tiden o.s.v.
Och så fort det inte passar då skriker hon.
Vrålar!
Min lilla Minna, som förut inte skrek alls, utan gnydde när något var fel.
Hon vill heller inte göra matningen lätt, och sover inte som vanligt.

Och redan utan "Minnaproblemet" så är mitt liv rätt så trist just nu.
Inte trist som i tråkigt, utan jobbigt att leva.
Har en fin kille, fin familj, goa vänner och en dotter jag älskar högst.
Men..
Jag mår skit, försöker hålla mej över ytan.
Gråter dagligen, mest i smyg.
Tänker dumma tankar och kämpar för att inte göra något dumt.

Dessutom mår jag som när jag var 14-17 (alltså, den absolut värsta perioden i mitt liv).
Dock är jag drogfri, nästan helt alkoholfri, rökfri, inte längre bulimiker och är inte längre självdestruktiv, iaf inte i utövande form.
Så jag kan inte alls avreagera mej!

Något utav de värsta som var då & även nu är..
Att jag är förbannad på ALLA!
Min sambo, min mamma, min pappa, mina vänner o.s.v.
Har ingen rätt att vara det, det vet jag, men är det iaf.
Precis som jag var när jag var 14-17.
Förbannad & elak mot alla jag älskade, för att dom inte förstod!
De förstod inte hur jag mådde, hur jag kände varje vaken stund.
All ångest, alla känslor, tankar och allt som inuti mej brann, en helvetisk bränna.
Men hur kunde de?
De har ingen av mina diagnoser, och har inte varit med om det jag varit med om.
Hur ska de då förstå?
Är tacksam för att de inte förstår, vill aldrig att de ska behöva vara med om samma, eller känna som jag.

Kände mej oförstådd, ensam, utfryst, oälskad och värdelös.

Dessa känslor har funnit hos mej så länge jag kan minnas, redan tillbaks i lågstadiet.
Men.. perioden 14-17 år var det så jobbigt att jag dagligen ville dö.
Flydde med hjälp av droger, alkohol & självdestruktiviteten.

Alla har sagt de senaste 5 åren, att det där är bakom mej.
Att jag är klar med det där, att jag har fått min dos och mer där till av olycka.

Tydligen var det inte sant..
De senaste månaderna har det blivit värre, succestivt blivit värre.
De senaste veckorna har nog Jonas varit nära på att lämna mej minst 5 gånger.
Och jag förstår honom.
Är grinig, tjurig, onöjd, fräsig & bitter.
Allt som jag - Johanna - inte är.
Igår brast det..

Jag grät och Jonas försökte trösta..
Tillslut kunde jag försöka, ord för ord, mellan snyftningarna, berätta.
Berättade detta som jag nu, i denna stund med regnet ösandes utanför.
Berättade om känslorna, tankara, ångesten och dödstankarna.
Jonas blev ledsen.
Han sa att han önskar at han vetat om detta.
Nu vet han, hoppas han kan försöka ha överseende.
Finna orken att stanna, tills detta är över.
När det nu sker..

För att återgå till "Minnaproblemet" som även var något vi pratade om då jag grät och sa att jag inte vill skaffa syskon till Minna..
Jag är ingen bra mamma.
Älskar Minna, mer än livet självt (självklart då mitt liv inte är värt något i mina ögon) mer än någon annan eller någonting i denna värd.
Och är det någon som är väldigt jag - Johanna - så är det att älska och bry sej om andra.
Men..
När Minna vägrar sova, skriker, gnäller och bökar.
Då får jag de vidrigaste, hemskaste tankarna.
Att jag ska slå henne, så hon blir tyst.
Har självklart inte gjort detta, och hoppas att jag aldrig kommer göra det heller.
Men tänker dessa tankar.
Så vidrig, så hemsk.
Så ska inte en mamma tänka.
Man borde inte få, borde inte kunna..
Men jag gör..

Och det får mej att vilja dö ännu mer..

Borde inte få vara Minnas mamma, och därför inte bli mamma till någon annan underbar bebis..

Förlåt om ni blir besvikna på mej, arga, eller upprörda.
Delar nu med mej utav mitt mörker, mitt hemska jag.

Nu kanske ni kan känna samma äckel känsla som jag känner när jag ser mej i spegeln.
Kanske nu, kommer ni förstå vilken vidrig människa jag är.

Tårarna bränner innan för ögonlocken, och kommer i vilken sekund som helst rinna över kanten och ner för min kind..
Jag kämpar emot.
Gillar inte att gråta..

Där kom det..
Jonas kom in och räckte över Minna.
Minna slog armarna om min hals och log.
Då brast de..
De rinner tårar längs mina böta kindet och tankarna snurrar på högvarv.
Den här underbara perfekta lilla flicka förtjänar såå mycket mer, hon förtjänar den bästa mamman.
En frisk och glad mamma, en bra förebild.

Tanken som kommit 2 gånger tidigare kom nu, nu i denna stund.
Inatt..
Inatt när jag fått henne att somna, då smyger jag iväg..
Behöver inte packa någonting.
Skriver över allting på Jonas och sen går jag..
Bort..
Iväg..
Vart vet jag inte men bort..

Får hoppas att Jonas hittar en bra tjej, som kan vara den bästa mamman åt Minna.
Ge Minna allt och mer där till..
Vara glad och göra Minna glad..
Ta hand om Minna utan att tänka dumma tankar..

De 2 tidigare gångerna har Jonas stoppat mej, en gång när jag var ute, påväg bort..
Han ringde med en gråtande Minna i bakgrunden, och använde sej av att locka mej tillbaka med att Minna behövde mej, att han inte fick henne att sluta gråta.
Andra gången hann han sätta stopp på mej redan i dörren..
Blir detta tredje gången gillt?
Eller kommer jag ta mitt "förnuft" till fånga?

I bakgrunden spelas Coldplay, det hjälper inte så mycket..
Gillar Coldplay, men deras låtar väcker många känslor..

Nu får vi väl se om jag lyckas vända på allt detta..
Annars är både mammaskap & bloggandet över..

Förlåt, nu har jag gjort något som jag inte får göra..
Dragit ner er med min skit, förlåt.

Vet inte mer vad jag ska skriva..
Känner mej tom..
Glider iväg med tankarna..

Nu är jag utblottad..
Varsågod, döm mej, tala om vilken hemsk mamma & människa jag är..

Adjö

..att döda ett barn..

Ryser än idag när jag läser denna, och tårarna bränner innanför ögonlocken.
Det var min svenskalärare Håkan som bad oss läsa denna, och det tackar jag honom för.
För denna novell kommer jag alltid att minnas..

Valde att publicera novellen i min blogg nu, då jag kommer skriva ett inlägg lite senare..
Som för mej är väldigt tungt..
Känsligt och svårt..
Handlar mycket om mina tankar om mej som mamma, någon som jag numera börjat tvivla på..

Så kolla in någon gång runt 23, då jag borde publicerat det.

Måste vila ryggen, hjärtat och själen lite först..

Det är en lätt dag och solen står snett på över slätten. Snart ska klockorna ringa, ty det är söndag.

Mellan ett par rågåkrar har två unga hittat en stig som de aldrig förut gått och i slättens tre byar blänker fönsterrutorna. Män rakar sig framför speglarna på köksborden och kvinnorna skär gnolande upp bröd till kaffet och barn sitter på golvet och knäpper sina livstycken.
Det är den lyckliga morgonen till en ond dag, ty denna dag skall ett barn dödas i den tredje byn av en lycklig man.
Ännu sitter barnet på golvet och knäpper sitt livstycke och mannen som rakar sig säger att i dag skall de ta en roddtur nerför ån och kvinnan gnolar och lägger upp det nyskurna brödet på ett blått fat.

Det far ingen skugga över köket och ändå står mannen som skall döda barnet vid en röd bensinpump i den första byn. Det är en lycklig man som tittar in i en kamera och i glaset ser han en liten blå bil och bredvid en ung flicka som skrattar. Medan flickan skrattar och mannen tar den vackra bilden skruvar bensinförsäljaren fast locket på tanken och säger att de får en fin dag. Flickan sätter sig i bilen och mannen som skall döda ett barn tar upp sin plånbok ur fickan och säger att de ska åka till havet och vid havet skall de låna en båt och ro långt ut.

Genom de nerskruvade rutorna hör flickan i framsättet vad han säger, hon blundar och när hon blundar ser hon havet och mannen bredvid sig i båten.
Det är ingen ond man, han är glad och lycklig och innan han stiger in i bilen står han ett ögonblick framför kylaren som gnistrar i solen och nyter av glansen och doften av bensin och hägg.
Det faller ingen skugga över bilen och den blanka kofångaren har inga bucklor och inte heller är den röd av blod.

Men samtidigt som manen i bilen i den fösa byn slår igen dörren till vänster om sig och drar ut startknappen öppnar kvinnan i köket i den tredje byn sitt skåp och hittar inget socker.
Barnet som har knäppt sitt livstycke och knutit sina skor står på knä i soffan och ser ån som slingrar sig mellan alarna och den svarta ekan som ligger uppdragen i gräset.
Mannen som skall förlora sitt barn är färdigrakad och viker just ihop spegeln.
På bordet står kaffekopparna, brödet, grädden och flugorna.
Det är bara sockret som fattas och modern säger åt sitt barn att springa över till Larssons och låna några bitar.
Och medan barnet öppnar dörren ropar mannen efter det att skynda på, för båten väntar på stranden och de skall ro så långt ut som de aldrig förut rott.
När barnet sedan springer genom trädgården tänker det hela tiden på ån och på båten och på fiskarna som slår och ingen viskar till det att det bara har åtta minuter kvar att leva och att båten skall ligga där den ligger hela den dagen och många andra dagar.

Det är inte långt till Larssons, det är bara tvärs över vägen och medan barnet springer över vägen far den lilla blå bilen in i den andra byn.
Det är en liten by med små röda hus och nymornade människor som sitter i sina kök med kaffekoppen höjd och se bilen rusa förbi på andra sidan häcken med ett högt moln av damm bakom sig.
Det går mycket fort och mannen i bilen ser äppelträden och de nytjärade telegrafstolparna skymta förbi som grå skuggor. Det fläktar sommar genom vindrutan, de rusar ut ur byn, de ligger fint och säkert mitt på vägen och de är ensamma på vägen - ännu.
Det är skönt att färdas alldeles ensam på en mjuk bred väg och ute på slätten går det ännu finare.
Mannen är lycklig och stark och med högra armbågen känner han sin kvinnas kropp.
Det är ingen ond man.
Han har bråttom till havet.
Han skulle inte kunna göra en geting förnär, men ändå skall han snart döda ett barn.
Medan de rusar fram mot den tredje byn sluter flickan åter ögonen och leker att hon inte skall öppna dem förrän de kan se havet och hon drömmer i takt med bilens mjuka krängningar och hur blankt det skall ligga,

Ty så barmhärtigt är livet konstruerat att en minut innan en lycklig man dödar ett barn är han ännu lycklig och innan en kvinna skriker ut sin fasa kan hon blunda och drömma om havet och den sista minuten i ett barns liv kan detta barns föräldrar sitta i ett kök och vänta på socker och tala om sitt barns vita tänder och om en roddtur och barnet själv kan stänga en grind och börja gå över en väg med några sockerbitar inslagna i vitt papper i högra handen och hela den sista minuten ingenting annat se än en blank å med stora fiskar och en bred eka med tysta åror.

Efter är allting för sent.
Efteråt står en blå bil på sned över vägen och en skrikande kvinna tar handen för munnen och handen blöder.
Efteråt öppnar en man en bildörr och försöker stå på benen fast han har ett hål av fasa inom sig.
Efteråt ligger några vita sockerbitar meningslöst utströdda i blod och grus och ett barn ligger oroligt på mage med ansiktet pressat hårt mot vägen.
Efteråt kommer två bleka människor som ännu inte fått dricka sitt kaffe utspringande genom en grind och ser en syn på vägen som de aldrig skall glömma.
Ty det är inte sant att tiden läker alla sår.
Tiden, läker inte ett dödat barn sår och den läker dåligt smärtan hos en mor som glömt köpa socker och skickat sitt barn över vägen för att låna och lika dåligt läker den ångesten hos en gång lycklig man som dödat det.

Ty den som har dödat ett barn åker inte till havet.
Den som ha dödat ett barn åker långsamt hem under tystnad och bredvid sig har han en stum kvinna med ombunden hand och i alla byar som de passerar ser de inte en enda glad människa.
Alla skuggor är mycket mörka och när de skils är det fortfarande under tystnad och mannen som har dödat barnet vet att denna tystnad är hans fiende och att han kommer att behöva år av sitt liv för att besegra den genom att skrika att det inte var hans fel.
Men han vet att det är lögn och i sina nätters drömmar skall han istället önska att få en enda minut av sitt liv tillbaka för att göra denna enda minut annorlunda.
Men så barmhärtigt är livet mot den som har dödat ett barn att allting efteråt är försent.

Författare Stig Dagerman år 1948

Sitter här, toktrött, känns som jag kommer svimma, men Minna vägrar somna om, vaknade 22.
Suck!

Jaja, vad kan man göra..

Sitta här vid Jonas laptop?
Nää orka, ska försöka trötta ut lilltjejen, sen hoppas jag på sömn..

Gonatt

Pressmeddelande från Socialstyrelsen, Smittskyddsinstitutet och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap

Ändrad strategi i Sverige för hantering av influensa A(H1N1)

Socialstyrelsen har i samråd med smittskyddsläkarna och Smittskyddsinstitutet beslutat att ändra den svenska strategin för hanteringen av den nya influensan, influensa A(H1N1) som fortsätter att sprida sig i världen och även i Sverige. Det är inte längre rimligt att läggar resurserna på att försöka förhindra spridningen i landet utan dessa måste koncentreras på att minska effekterna av pandemin.

– Förändringen innebär att sjukvården nu riktar provtagning, behandling och förebyggande åtgärder mot personer i riskgrupperna, det vill säga dem som riskerar att bli svårast sjuka eller dö samt mot de personer som vårdar eller står i nära kontakt med dessa personer, säger Anders Tegnell, chef för smittskyddsenheten vid Socialstyrelsen. 

Socialstyrelsen kommer därför ut med en föreskrift som begränsar anmälningsplikten för influensa A(H1N1) till vissa delar. Bara fall som vårdas på sjukhus ska anmälas från vården men fortsatt ska alla fall som diagnostiseras på laboratorierna anmälas. 

Sjukvården uppmanas att skriva ut antivirala läkemedel mer restriktivt och bara till personer ur riskgrupperna som kan ha smittats. Eftersom beredskapslagren av antiviraler är väl tilltagna finns ingen anledning att skriva ut läkemedlen för framtida bruk och för att ”det är bra att ha”. Det medför istället risk för att medlen används i onödan och det i sin tur ökar risken för resistensutveckling. 

Till riskgrupperna räknas personer med

• kronisk lungsjukdom
• kronisk hjärt-kärlsjukdom
• svårinställd diabetes
• nedsatt immunförsvar (ärftliga immundefekter, pågående behandling, leukemi mm.)
• neuromuskulära sjukdomar
• hiv
• gravida
• barn med vissa kroniska sjukdomar och utvecklingsstörningar
• barn under två år

Källa: Socialstyrelsen

Shit ett dygn och ingen bloggning, känns som jag varit borta längre..

Igår iaf, var en heeelt magisk dag.
När vi väl kom in till Skansen så gick Jonas & jag in på Skansen akvariet.
Med Minna sittandes i nya drottningenar selet, supersmidigt.
Dock hade vi lyckats tajma när alla djuren fått mat och typ låg och dåsade.
Men surikaterna var pigga & aporna.
Ormarna såg feta och lömska ut, och nakenråttorna hade massa konstiga saker för sej.
Minnas favoriter var i akvariet, alla fiskar i fina färger.
Neon.. :p
Så när vi kom ut köpte Jonas en Nemo/Clownfisk till Minna. :)
Sen gick vi upp mot allsångscenen, hälsade på vänner & bekanta.
Efter ett tag gick jag, syster Amanda & Jonas med en sömnig Minna till lillskansen.
Där somnade Minna, Jonas tacklade bort småbarnen (läs väntade på sin tur) för att hoppa längdhopp.
Han hoppade typ 3,7m - som en kronhjort, stod det. :p
Amanda tröttnade så vi gick tillbaka.
Åt våran grillade kyckling med coleslaw, mums!

Dags för Allsång!
Minna satt i selet och njöt av allt folk, uppmärksamheten hon fick och vattenmelon.
Hon gillade att titta på kameran som susade fram med kranen.
När det var när Malena Tuvung började sjunga som Minna började skrika, överrösta Malena.
Inte argt skrik, utan typ, Ush-va-fult-du-sjunger-Jag-sjunger-bättre. :D
Folk runt om började skratta.

Sen kom de vi väntat på.. H.E.A.T!
Självklart dom bästa, och som fick bäst publikstöd, både att sjunga med i låtar, jubla och klappa händerna.
Minna satt med sina rosa Kid hörselskydd på min ena axel, och ibland på mitt huvud och var supernöjd!

Efter Allsången som sänds i teve, var det extra tid för oss på Skansen.
Så H.E.A.T. körde ett till nummer, supergrymt!

Innan vi for hem signade alla H.E.A.T. killarna Minnas vita body.
Så nu har H.E.A.T´s minsta fan en H.E.A.T-body. :)

[Bilder kommer senare]

Jaja, idag då..
Vaknade, gick upp och skulle surfa.
Men på laptopen fanns inget nät.
Inge internet fungerade, varken vårat eller de vi ibland lånar (läs stjäl)..
Så jag satte igång med att ringa runt, kollade när bredbandsbolaget bredband blir uppsagt - 31/7 - toppen.
Sa upp comhem - 31/8.
Ringde Telia, och fixade klart allt.
Så vi har bredband nu, men ska få fiber, ip-telefoni & kanaler.
Allt via Telia! :D

Så nu sitter jag i myshörnan och surfar..

Ska snart väcka lilltjejen efter hennes fm-sovning.
Göra oss klara och gå ut.

När vi kommer hem igen hoppas jag på att få tid till att plocka och städa lite.

Kul att ni är flera som tävlar, tipsa gärna andra om tävlingarna, även om du själv inte är med och tävlar.


Ha en bra dag!

Skriver mer senare..

Jag har i snart 40minuter försökt uppdatera mitt God morgon! inlägg,
men bilderna syns i inlägget i redigeraren, men inte på sidan.
Förstår ni?
Jag ser det där jag skriver inlägget men inte på bloggens sida.

Less blir jag iaf..

Det du behöver göra för att delta i tävlingen är:

Tävlingen pågår t.o.m. den 3/8 då jag lottar ut vinnaren som presenteras i bloggen.

Lycka till önskar FamiljenKorb!

Hejsan hallå, sådär ja!

Somnade väl mellan 2-3 inatt, får skylla mej själv, och sen är Minna duktig på att tajma.
Vaknade 9:42, Minna ligger brevid och flaxar med armar och ben.
Godmorgon! :)

Och ni, visst är det skönt att vakna av ett duns på dörrmattan än lite fladder
(fladdrande papper) som kommer från brevlådan?
Dunsen visade sej vara min vinst, Min skoltid från Sandkom, som var vinsten jag vann för "Bästa Galabild" från Mammabloggarna.se.

Får även chansen att lotta ut ett presentkort på Min skoltid från Sandkom,till en av mina läsare, så snart kommer den tävlingen upp i bloggen, håll utkik!

Sen körde jag såklart MyBrute, mötte någon som hette Korbman?? Vem är det?



Ska nu göra mej iordning, sen göra Minna klar.
Packa väska, och göra oss redo.
Sen gå till centrum, handla mat åt mej, Jonas & Minna.
Möta mamma & lillasyster och röra sej in mot stan.
Möta Jonas, ta bussen till Djurgården.
Gå på Skansen.
Äta picnic.
Avsluta med att 20:00 kolla på H.E.A.T.

Se där!

Så får se om jag hinner skriva något mer idag, annars kanske de blir ett inlägg när vi kommer hem.

Hoppas ni får en bra dag! :)

Nu måste jag faktiskt gå och lägga mej..
Gonatt!

Jaha, ang idag, Lördag.
Dagen före Doparedagen?

Minnas namngivelsedag.

Så, började dagen med att bli väckt av Minna vid 8?
Hade lyckats somna halv 5. :(

Jonas tog henne i 2 timmar, sen somna hon om.
Vi däckade och vaknade vid 12?!
Jisses, nu blir de stress..
Kasta i Minna mat, kasta i oss frukost.
Jonas lekte med Minna medans jag donade med saker och letade fram saker från datorn.
Sen vart Minna trött, så då var vi tvugna att natta henne.
Fastnade hemma.
När Minna vaknade fick hon mat, sen skyndade vi oss iväg.
Storhandlade i centrum, käkade middag på kinaresturangen på hörnet.
Dock kastade vi i oss maten då Minna vart supertrött och hungrig på en gång.
I med mer mat i den lilla tösen, samtidigt kasta i oss vår mat.
Betala, stressa oss hem igen.

Väl hemma började jag med allt (inte)..
Vi städade, sorterade, ner med saker i källarn, plocka iordning o.s.v.
Sen fixade vi med fadderbrevet och Minnas presenter från oss.
Nu är klockan allså 23, och då vaknar Minna.
Jag hann göra kakdegen, så den är i kylen tills imorn.

Imorn, idag, Söndag..
Kommer min syster tidigare än alla andra.
Hon ska nämligen hjälpa mej baka! :D
Kakor & Muffins!

Klockan 14 kommer gästerna, vädret avgör om vi blir ute eller inne..

Oh, ska bli så skoj!
Älskade lilla Minna i sin fina klänning.
Jag i en klänning jag känner mej fin i.
Jonas i sina snygga gåra kostymbyxor.

Och nu tusan sägs alla namnet ut till alla & faddern får sina "uppgifter"..
Lägger upp fadderbrevet imorn.

Men nu..
Skölja ur vällingflaskan, dricka upp mitt vatten, borsta tänder, kissa och sen hoppas på att skallen låter mej sova..
Är väldigt uppjagad & stressad..

Gonatt!

Och förlåt för kaosigt inlägg..

Läs första rekommomendationen, alltså den tidigare HÄR.

Och kolla in föräldrabloggar.blogg.se
Klicka för större bild!

Skriver när jag får tid över, men just nu ska mycket göras.
Städa, plocka, fixa, dona, baka m.m.

Imorn är det dags för Minnas namngivelse! ♥

BabyBjörn - Active, Bärsele	Detta var mitt & Minnas första "bärdon". Har testat olika bärselen av denna typ, men BabyBjörn - Active är helt klart den bästa! Passar superbra som man ska ut och gå länge, ger minimalt med belastning. Är enkel att ta på sej, och att sätta i barnet. + Bra för långa promenader, minimal belastning, barnet kan vara riktat mot dej eller utåt. - Känns lite onödig vid behov för korta stunder, tar stor plats när den inte används.
DrottningEnar, Bärsele	Detta är mitt & Minnas nyaste "bärdon". Har länge varit nyfiken på detta bärsele, och har nu fått vårat alldeless egna. DrottningEnars bärsele är otroligt smidigt, lätt att ta på sej och är ergonomiskt. Enligt mej det bästa alternativet till vardagen, att ha med sej vart man än ska. När barnet inte vill sitta i vagnen kan du snabbt & lätt ta på dej din DrottningEnar och sätta i ditt barn.Eller när du t.ex. är borta hos vänner och vill slippa belasta din höft & rygg (så som vi mammor ofta gör när vi sätter barnet på höften). + Lätt & Smidigt, tar väldigt lite plats och kommer med smidig förvarningsväska, kan ha barnet liggande och sittandes. Och Bonus - Sjukt snygg Design! - Kommer just nu inte på något negativt, möjligen att jag hade velat ha möjlighet att ha barnet riktat ifrån mej, utåt.
Moby Wrap, Bärsjal	Denna var min & Minnas första bärsjal, och enda. Hade lånat andras sjalar, och testat de olika bärsjalstyperna så som knytbara bärsjalar, kvadratiska bärsjalar, ringsjalar & bärpåsar, men när jag testade Moby Wrap så var jag fast. Lätt, mjuk & smidig, finns i många färger och är även lätt att vika undan. + Supermysigt när man vill ha barnet nära, man kan ha två bebisar i samtidigt, finns otroligt många olika knyttsätt, med variationer på barnets läge. - Kan vara svårt att knyta den bra i början, kan bli väldigt varmt.

Sådär, fullt skå hela dagen.
Åkt hit & dit, lämnat ditten, hämtat datten.
Fick se Minna i namngivelseklänningen på prövningen idag.
Oh så fin hon är mitt hjärta!

Jaja, nu är syster här.
Minna sussar..

Snart ska vi ta all packning (märker att ha barn verkligen blir såå mycket mer packning) och gå till tunnelbanan.
Sen åker vi ut till Årsta havsbad.
Om vädret tillåter stannar vi tills torsdag.

Läs nästa inlägg, som kommer publiceras direkt efter detta!

Ha det så bra medans jag är borta, kommer försöka blogga med mobilen lite då & då!

Idag kollade jag och Minna på denna, Minna dansade. :)

Nä, nu kom huvudvärken och tröttheten.
Ska packa klart nu då jag redan ligger lite efter i min planering.
Så..
Packa, försöka få i mej något att äta, sedan när lilltjejen vaknat och fått mat, åka till sömmerskan.
Sen skynda sej hem igen, för att lämna saker, och hämta packningen och åka iväg.

Stress..

Fruntimmersveckan

[ Fruntimmersveckan, kallas veckan 18-24 juli, då nästan bara kvinnor har namnsdagar.

Undantaget är Fredrik som inleder veckan 18 juli och följs av Sara, Margareta, Johanna, Magdalena, Emma och Kristina.

På Emma-dagen, 23 juli, inleds även rötmånaden.

Veckan har troligtvis kallats fruntimmersveckan sedan 1870-talet. ]

 

Fredrik har jag en morbror och ett antal vänner som heter.

Sara finaste hade namnsdag i förrgår.

Ulla Margareta heter min farmor.

Johanna, heter juh jag då, så min namnsdag är idag.

Magdalena heter en gammal vän.

Emma heter än rätt så ny vän - ska retas med Emma nu, att hon inleder Rötmånaden. :p

Kristina heter en släkting och en bekant.

 

Ingen nödvändig information här inte, men men..

Började med att Minna var lite bök, så jag blev stressad och hade småångest.
Kom lite sent till Hornstull där jag mötte Eva, min handledare som jag hade när jag pluggade till fotolärling.
Alltså inte min "mäster" utan min "kontaktperson".
Hon bjöd på lunch och vi snackade massor om förr och nu & framtiden.
Så supertrevligt, längtar tills nästa fika vi ska ta.

När Eva var tvungen att gå tillbaka till sitt jobb, åkte Minna och jag till centralen.
Där var det fullt ös.
Minna var kaos stundvis & en ängel emellanåt.
Köpte sidenband till Minnas namngivelseklänning.
Köpte även sidenband & tråd till klänningen & filten som jag ska göra till Minna.
Sedan köpte jag något jag inte minns vad det heter, öppnades och sattes i användning på en gång.
Så hann inte se vad det hette.
Det är 24st färgade "hängen", som man kan länka ihop och fästa lite här och där på barnvagnen, och sätta fast leksaker på.
Superbra, så kan Minna inte kasta leksakerna "överbord". :D

Gick omkring och kollade lite här och där då jag kom på att jag har filmer att hämta.
Resan till Melonia (på dvd, har redan videon) & Before Sunset & Before Sunrise.
Sedan kom Jonas, vi gick och prövade Max GI-mål på Max, och sen rörde vi oss hemmåt.
En heldag med andra ord.

Denna vecka kommer bli en, "helvecka". :p

Imorn ska jag till sömmerskan och testa klänningen på Minna, och se om man kan sy in min klänning.
Efter det, skynda mej hem, hämta paket, hem och lämna, hämta packning och åka ut till Årsta Havsbad.
Vi stannar där tills på torsdag om inte vädret skulle bli dåligt, då åker vi hem tidigare.
Fredag & Lördag går till att städa och dona här hemma inför Söndagen.
Bakas ska det också göra.

Så ja, fullt ös - medvetslös!
Fast inte som det mottot stog för förr, alltså fylla.
Nu är det familjen som skapar öset. :)

Nää, nu ska vi fixa här hemma, skriver senare om jag får tid.

Utanför är det de finska idiotzigenarna som skriker, faan om dom väcker Minna.
De skriker massa om nån jävla Merca & att dom ska slåss och skjuta varann.
Kul, kul!
Inte, hoppas fan dom skärper sej innan Minna blir större, eller ännu bättre..
Flyttar härifrån!

Senare..

Idag händer de grejjer, men hinner inte skriva nu.
Senare.. :D

Jag är säkert skittöntig men bröt precis ihop.
Satt och fixade med en bild till Minnabloggen.
En bild på mej, Minna & Jonas, där vi alla är ungefär 8 månader.
Vet inte vad det är, men ser ingen likhet alls mellan mej och Minna.
Och det gör jätteont.
Vet inte om jag blir "blind" pga mitt psyke som alltid försöker få mej att bli sårad.
Om jag lurar mej själv?
Men jag ser ingen likhet, och det gör otroligt ont. :(

Så nu försvann all lust att blogga.
Ska stänga ner och lägga mej och hoppas att jag när jag vaknar blevid min älskling imorgonbitti,
så ser jag iaf någon likhet..

Hoppas ni andra mår bra.
Ni med login, kan se bildkollaget i Minnabloggen.

Gonatt


ps. Vill ni kan ni rösta på mej HÄR, just nu bland senast inkomna, annars ligger jag typ på sida 19-20.
Jag som blåser bubblan! ;)

Jo, här kommer då det jag försökt skriva hela dagen.
Eller egentligen längre än så..

VARNING!
Varnar dej som har svårt att läsa om droger, självskadebeteende eller helt enkelt inte vill läsa om allvarliga saker.
Du kanske inte är intresserad eller inte vill veta.
Sluta då läsa HÄR!

Allt började 1993, jag var 9 år och mobbad i skolan.
Min mamma gjorde allt hon kunde, och mer därtill, men fick varken stöd eller hjälp, hur mycket hon än försökte.
Bortsätt från mobbingen tyckte alla alltid att jag var ett sånt glatt barn.
Log & skrattade mycket.
Tyvärr var det inte riktigt sant.

Jag höll redan då många känslor inom mej.
Ville inte säga något till någon, inte ens till min mamma som försökte hjälpa mej.
Visste inte vad jag skulle säga, eller hur.

Hur talar man om att man tänker på döden?
Att man önskar att allting skulle ta slut, att man skulle slippa vakna på morgonen?

Som nioåring är man inte dum, snarare tvärtom.
Man vet att vuxna har så fullt upp med sitt eget, att de väldigt sällan lyssnar.
Eller lyssnar kan de göra, men de hör sällan vad det är man säger.
Vad man egentligen säger.

Jag trodde ingen skulle höra på om jag sa som det var.
Att jag vill försvinna, bort, till en plats där ingen kan hitta mej, där jag slipper vara i vägen.

Jag kände mej så ensam, annorlunda och hade väldigt få vänner.
En "vän" som inte var någon vidare vän.
Manipulerade mej, fick mej att börja röka (detta var också 1993, dock munbloss för tillfället), och sen vid tio års ålder även dricka min första öl.

1993, som deprimerad nioåring fick jag höra en tjej som jag tror gick i högstadiet snacka om vad som idag kallas "cutting".
Hon sa, och jag minns EXAKT!
- "Ja, alltså jag skär mej i armen, med en kniv, och efter det mår jag inte dåligt längre, jag mår bra.
Man liksom glömmer allt det dåliga och istället gör det ont i armen."

Det låter säkert helt sjukt, det kan jag själv tycka, men..
Detta gav mej hopp!

När jag kom hem från skolan gick jag in i köket, letade upp en sax (vågade mej inte på kniv).
Tog saxen, tryckte den hårt mot min arm och drog.
Saxen var inte så vass, så det blev inte djupt och hjälpte inte så jättemycket just då.
Men jag vågade inte mer.
Gömde armen i långärmat.

Några dagar och veckor gick, sen började jag må ännu sämre.
Efter skolan, gick jag in i köket, tog samma sax, och tryckte hårdare, hårdare och flera gånger i samma jack.
Det började blöda och det kändes precis som jag hört tjejen säga.
Jag tänkte numera på det onda i armen, istället för allt det jobbiga och onda inuti.

Det var nu min resa tog fart åt helt fel håll.

Så fort jag började må sämre, skar jag mej med sax.
Blev rätt tunna och inte så djupa jack.
Juh mer jag skar, juh mindre effekt gav det.
Jag började skära mej med köksknivarna, testade kniv efter kniv.
Börjaden skära fler jack per gång, djupare och djupare.

Som rökande, drickande och ibland även drogande fjortonåring fann jag "min bästa vän", - Rakbladet!
Wow, vilket grej tyckte jag.
Man behövde inte alls ta i lika hårt för att skära sej djupt in i armen.
Och man kunde "såga" sej in rätt snabbt.
Dolde detta väldigt väl för min familj, tror ingen riktigt förstod varför det låg blodiga bandage i tvättkorgar och papperskorgarna.
"Cutting" var ingenting man pratade om eller som man visste något om, som idag.
Blod på tröjan gick alltid att förklara, ramlat, näsblod o.s.v.
Man vart en mästare på att ljuga, ljuga för dom man älskar.

Några vänner kom på än att man skar sej, hotade att säga upp vänskapen.
Jag kämpade för att inte skära mej mer, ville inte förlora de vänner jag funnit några år tidigare.
Men måendet behövde rakbladen mer än vänner.
Så, självklart förlorade jag väldigt många fina människor, då de inte orkade se vad jag gjorde mot mej själv.

De fanns några andra i skolan som skar sej, man pratade juh inte högt om det, men man visste vilka de var.
Vad jag tror ingen av oss tänkte på, eller förstod då, var att dessa ärr, dessa märken skulle föralltid finnas på våra kroppar.
De skulle aldrig gå bort, och alltid påminna oss om allt ont.

Åren gick, och mitt mående vart värre, och värre.
Min familj gjorde allt de kunde, men jag stötte bort dom.
Drog mej undan.
Sa så elaka saker till de jag älskade mest.
Snodde pengar till droger utav mina underbara småsyskon, som jag borde ha skyddat från sånna som mej.
Drack alldeless för ofta och för mycket.
Rökte 1-2 paket ciggaretter om dagen.
Tog alla möjliga droger så fort chansen fanns.
Det som antagligen gjorde allt detta möjligt var att jag bodde på två ställen.
Hos min mamma i Haninge, och min pappa i Bagarmossen.
Så det som hände i Haninge stannade där, och samma gällde de som hände i Bagarmossen.
Mamma och pappa försökte komma åt mej, prata med mej, lära känna mej och hjälpa mej.
Men jag fortsatte spela dem emot varann och bort från mej.

Mitt liv bestod utav droger, alkohol, ciggaretter, vårdslöst sex & självklart rakbladen.

Tillslut brast allting.
Jag minns inte så mycket, då drogerna gjorde sitt.
Men jag vet att jag lämnade ett positivt urinprov uppe på socialen, och det drog igång cirkusen.
Först var det snack om Hassela, låst behandling, flera år, o.s.v.
Jag lyckades sen tjata till mej att få visa att jag klarade mej utan LVU, att de skulle ge mej en chans.
De två söta, unga socialtjejerna fattade väl något medlidande och tyckte att lilla jag skulle få en chans.
Fick då börja på Hannamottagningen i Haninge.
Hannamottagningen var i samarbete med Maria Ungdom.
Jag skulle gå på Lyft-1.
Där gick jag mellan 8:30 - 16:30 (ungefär, om jag minns rätt).
Minimum behandlingtid, tre månader.
Jag tänkte för mej själv, tre månader, jag ska allt visa dom, sen kan jag fortsätta igen.
Jag kan, jag är ingen knarkare.
Min behandlingsansvarige, vi kan kalla honom Mr.G.
Han sa åt mej redan vid vårat första möte att jag inte heller fick dricka alkohol när jag gick där.
Jag minns känslan, hur det kändes som om han, den där jäveln, tog mitt liv ifrån mej.
Hur ska jag nu orka leva, varför får jag inte dricka, är juh inte därför jag var där.
Och jag grät, av ilska och panik.
Det slutade med att Mr.G, likaså som mina unga socialtjejer, tyckte synd om den stackars lilla tjejen.
Så jag fick dricka alkohol, men inte komma dit påverkad såklart.
Vilket jag vid senare tillfälle gjorde iaf, och blev då hemskickad.
Jag fick återfall några gånger, men de jag minns bäst är över nyår, då vi hade "lov".
När vi kom tillbaka frågade en av killarna som gått där längre än mej hur nyår gått.
Vi snackade om att vi båda tagit de vi gillade mest och sen berättar han, vi kan kalla honom D, att han redan pratat med Mr.G om hans återfall.
Jag blev helt ställd, hade han berättat om återfallet, men, varför?
Han sa till mej att han går där för sin skull, och hur ska han kunna få bästa möjliga hjälp om han inte är ärlig?
Det gav mej en klump i bröstet, jag gick genast till Mr.G och berättade om mitt återfall.
Efter tre månaders behandling, valde jag att gå vidare.
Gick allt som allt, nio månader, varav sex månader varje dag, och de sista tre månaderna någon dag i veckan.

Nu kan man juh tro att allting var bra?
Men självklart inte.
Var drogfri, men alkoholen intogs nu oftare.

Jag var fortfarande elak mot mina nära & kära, speciellt min mamma.
Så tillslut fick jag flytta helt till min pappa i Bagarmossen.
Jag var hänsynslös och beteede mej riktigt illa.
Bråkade med min pappas fru och sköte mej inte schysst.
Kom hem så sent på natten att de alla sov, och gick upp på dagen mellan 12-14.
Brydde mej inte om någon eller något längre.
Skolan gick såklart inte alls, inte många riktiga vänner kunde man behålla längre heller.
De man hade lyckats behålla trots drogerna, lämnade nu pga alkoholen.
Några få, stannade kvar, men höll sej mer på avstånd.

Jag kunde inte längre bo kvar hos pappa, så pappa fixade en lägenhet åt mej.
En superfin 1:a i Bandhagen.
Första året var brutalt.
Jag skar mej fortfarande, drack så mycket alkohol, och köpte knappt någon mat.
Fick ett återfall med extacy inne i Gamla stan, tuggade av en bit av en tand och var stundvis medvetslös.
Har fått höra i efterhand att jag stoppade i mej alla piller det bjöds på och att folk trodde jag skulle dö.
Det trodde jag med, jag ville dö, men när jag började känna att det kanske faktiskt skulle hända, då blev allt mörkt.
När jag vaknade dagen därpå, hade jag sån ångest, var så rädd, och kände att ALDRIG MER!

Midsommardagen 2005, då träffade jag Jonas, av en slump.
"Raggade" upp honom på ett sätt som jag inte tänker skriva om i denna blogg, eller någon annan för den delen heller.
Jag var full som ett svin, kissade mitt på gatan, götgatsbacken, framför en taxi.
Bråtade ner mitt ex på marken, grät, skrek och var verkligen hemsk.
Jonas följde trots detta med mej hem, tog hand om mej.
I en månad umgicks vi, och den 26/7 blev vi officiellt ett par.

Jonas hade mycket tålamod med mej.
Då Jonas ALDRIG testat någon drog, ciggaretter, snus, och dricker sällan & lite alkohol, så minskade mitt alkoholdrickande.
Drack nån gång, max varannan helg.
Rökte fortfarande (ciggaretter) och skar mej, dock mer sällan.
Jonas sa tillslut att jag måste sluta skära mej, han var rädd att det skulle bli min död.
Efter ett och ett halvt års kämpande var jag "fri" från rakbladen.

Har under alla dessa år haft ett antal psykologer & läkare, fått ett antal diagnoser & mediciner.
Idag ser det ut som detta:

• Borderline
• Bipolär typ-II
• Depression

Dessa ska utredas pga misstanke:

• Histrionisk
• Fobisk
• Paniksyndrom
• Generaliserat ångestsyndrom
• Osjälvständig personlighetsstörning

Trots att jag faktiskt kommit en sån lång bit påvägen, drogfri, rökfri och utan rakblad så..

Känner jag än idag sug efter att ta en cigg, bränna glöden rakt in i handen.
Eller att ta ett rakblad och skära djupt igenom hudens alla lager.

Skillnaden mellan nu och då är många..

Jag är äldre nu.
Jag har insett att det bara är tillfälligt, känslan varar alldeless för kort, för att vara värt.
Jag älskar min familj och vill inte såra dom.
Jag är mamma nu, har en underbar dotter som förtjänar så mycket mer.
o.s.v.

Så nu, idag, sitter jag här.
Drogfri, Alkoholfri för det mesta (dricker ytters sällan), Rökfri & skär mej själv inte längre.

Jag hoppas att jag en dag, ska vara mer stabil i mitt mående.
För trots att jag inte längre gör ovanstående, så mår jag inte bra.
Känner än idag att jag vill dö, att jag inte orkar o.s.v.
Minna är mitt livsglöd, hon får mej att kämpa och orka mer än vad jag trott är möjligt.

Och när den dagen kommer då jag har kontroll över alla mina diagnoser, och inte tvärt om..
Då skulle jag vilja föreläsa om detta, för unga.
Flickor & pojkar i unga tonår, informera om att detta ALDRIG är rätt lösning, att det INTE är värt det.
Att det bästa de kan göra, hur svårt de en är, att be någon, vem som helst om hjälp.
Sätta bollen i rullning.
Processen är lång, smärtsam och oerhört jobbig, men jag tror det är värt det i slut endan.
För även om jag ALDRIG kommer må bra, vara "frisk", så tror jag det kan bli bättre, jag måste tro på detta, annars är jag död.

Så om du som läser detta nu:

• Skadar dej själv - Sök hjälp, hur som helst, skriv en kommentar till mej, jag ska göra vad jag kan.
• Misstänker att någon i din närhet skadar sej (dotter, son, kusin, kompis, bekant o.s.v.) - Hjälp dom!
  Bättre att du kanske misstar dej och har fel angående personen, än att du missar chansen att hjälpa!

Hoppas ni förstår det jag skrivit, att det inte är allt för suddigt och kaosigt.
Det blir lätt så när ens liv är suddigt & kaosigt.

Tack för mej!

OCH:
För er som vill se bilder på hur min ena arm ser ut, klicka HÄR!


TILLÄGG 11:10
Det mest smärtsamma med min sanning, är att den tyvärr inte bara är min.
Det finns många som levt ett sånt här liv, och det kommer finnas fler.
Så..
Ni får jättegärna länka till detta inlägg i era bloggar, eller skicka länken till andra.
Vill försöka uppmärksamma inte bara det som är mitt livs sanning, utan tyvärr väldigt många andra.
Vill nå ut till så många som möjligt, få hjälpa så många som möjligt.
Så vill du hjälpa till, så vore det hemskt snällt.
Direktlänk till inlägg: http://familjenkorb.blogg.se/2009/july/sanningen-om-mitt-liv.html

Sådär, då har jag kommit hem från promenaden.
Trevlig promenad, som vanligt med Emma. :)
Mycket prat och skratt. Härligt.
Sen fikade vi i centrum, unade mej en superbrownie! :O

Minna stökar med sömnen på eftermiddagen, så hon "svimma" av vid 18, får inte sova, men vad ska jag göra.
Väcker henne om 4 min.

Vet iaf vad äckeldjuret är nu, svaret finns i tidigare inlägg.

Har rätt mycket att göra nu, ska städa, ge Minna middag, försöka äta själv och natta Minna (om det går).
Så får tyvärr hålla er lite på "halster" med det jag ska berätta.
Vill inte bara göra nåt halvdant.

Och NEJ, är inte gravid som Emma trodde. :p

.. eller nje inte riktigt än, för först ska jag ut på promenad! :)

Skriver sen!

Nu ikväll har jag äntligen fått prata med min nyfunne vän Malin.
Malin är så underbar att jag blir helt till mej.
Började skrivas lite innan mammagalan, sen träffades vi, (dock allt för kort) på mammagalan.
Men ikväll har det snackats i telefon!
Jag känner mej som 14 igen, och när man hade långa samtal med bästa vännen.
Man kunde fritt tala om allt, och även fast det ibland inte kom ut "rätt" så förstod man precis.

Vi har även bestämt en date, när Malin, hennes man Ludwig & hunden Mandus kommer hit till Stockholm i augusti.
Då ska jag, Jonas & Minna fika, äta & umgås.

Längtar mej tokig, som en fiskmås efter en tappad varmkorv med bröd. :)
Ni som inte kan föreställa er detta - MYCKET!

Jaha, nu ska jag försöka fixa lite bilder från idag, kanske lägger upp dom idag, annars imorgon.
Sen ska jag hoppa i sängen, alltså inte HOPPA, som 6 små apor, hoppade i sängen, en ramla ner, så var dom bara 5..
Utan, miniskutt ner under täcket - Gonatt!

Samtal från:
Försäkringskassan
De ringde för att tala om att de fixat att det dras 26% skatt istället för 20%.
Jag vill slippa få betala tillbaka skatt i år, trots sjukskrivning och ersättning fick jag betala.

Mail från:
CSN
Beviljad bidrag + tilläggsbidrag (för 1 barn) i de 10 veckor jag kommer plugga halvtid.
Engelska B med start 090907.

Nu väcka lilla Minna som var snäll och sov hela natten.
Dock kunde jag inte somna förns 3 iaf, men det var inte Minnas fel.

Sen ska Minna få morgonvälling, kläder på sej och sen ska vi till centrum!
Fika med Frida & hennes Lovis. :)
Mys!

Skriver senare..

Och ni!
Tipsa gärna mej på lekar ni leker/lekte med era barn, när dom var 7-8 månader! :)

1) New York City har 11 bokstäver
2) Afghanistan har 11 bokstäver
3) Ramsin Yuseb (en av terroristerna vid Twin Towers 1993) har 11 bokstäver
4) George W Bush har 11 bokstäver

Detta hade kunnat vara en ren tillfällighet, men det blir mer intressant ...

1) New York är den 11:e staten
2) Flight nummer 11 hade 92 passagerare (9 + 2 = 11)
3) Flight nummer 77, som också rammade Twin Towers, hade 65 passagerare (6 + 5 = 11)
4) Tragedin skedde 11 september, eller också känt som 911 (9 + 1 + 1 = 11)
5) Datumet är likt US emergency services telefonnummer 911 (9 + 1 + 1 = 11)

Fortsätter tillfälligheterna? Läs vidare ...

1) Totalt antal offer på flygen som störtade var 254 ( 2 + 5 + 4 = 11)
2) 11 september är den 254:e dagen på året ( 2 + 5 + 4 = 11)
3) Bombningen i Madrid skedde 3.11.2004 ( 3 + 1 + 1 + 2 + 0 + 0 + 4 = 11)
4) Tragedin i Madrid skedde 911 dagar efter Twin Towers-tragedin.

Men nu kommer det som är ännu märkligare ...

Den mest kända symbolen för USA, efter Stars & Stripes, är örnen.
Följande vers är tagen från Islams mest helaga bok, Koranen:
"For it is written that a son of Arabia would awaken a fearsome Eagle.
The wrath of the Eagle would be felt throughout the lands of Allah and while
some of the people trembled in despair still more rejoiced:
For the wrath of the Eagle cleansed the lands of Allah and there was
peace."

Det var vers nummer 9.11 i Koranen.
Tror du fortfarande att det är en ren tillfällighet?
Prova nedanstående och se vad som händer ...

Öppna ett Microsoft Word-dokument och gör följande:

1. Skriv med stora bokstäver: Q33 NY. Detta är flightnumret på det första plan som rammade Twin Towers.
2. markera Q33 NY
3. Ändra storleken på texten till 48
4. Ändra fonten(text stilen) till Wingdings1

Tro mig, det är läskigt det ni får se..

"Stal" denna från min systers blogg.

Jaha, pratade med BVC nu, ang Minnas "gnäll", missnöjdhet & mathat (?!).
De tror det är tänderna, och sa att vissa barn blir det såhär för när de får tänder.
Ska i en vecka bara ge välling & gröt, ingen pure alls (!), och sen börja om på nytt!?
Tycker så synd om Minna som råkar ut för alla dessa saker.
När ska hon få ha en lugn stund, må som andra barn, utvecklas som andra barn?
Och när ska jag får tillbaka min Minna?

De 3 första månaderna var hon ju olika sjuk, mest problematiskt var juh Refluxen som gjorde att hon knappt gick upp i vikt.
Gick upp lite, gick ner mer, o.s.v.
Sen när  Minna var 4 månader, då fick vi lära känna våran friska, glada, pigga tjej.
Helt underbart!
Alla sa det, vi, familjen, vänner & sjukhuspersonalen - Att det här är Minna, den riktiga Minna.
Så det tog oss alltså 3-4 månader innan vi fick lära känna vårat barn.

Nu vet vi inte riktigt vad som hänt.
Hon har börjat bli jätteledsen, gnällig, arg, onöjd o.s.v.
Sömnen är totalkaos, maten är värre.
Barn ska inte skrika & gråta så att luften tar slut för att man matar dom. :(

Hoppas snart jag får gosa med min lilla älskling igen.
Min glada & busiga sockersessa.. ♥

Väger nu lika mycket som innan jag blev gravid med Minna.
Alltså 33 veckor efter förlossning, alltså drygt 7-8 månader senare.
Nu är det 22 kilo kvar till drömvikten, en vikt jag hade för 5 år sedan.

Dagen började med att Minna villa vakna tidigt, så vi fick inte mycket sömn.
Min mamma kom vid 9:10 och höll koll på Minna medans vi gjorde oss iordning.
Vi pussade våran lilla älskling hejdå, och gick mot tåget.
Jag fick inte veta någonting om dagen, vad som väntade o.s.v.

Tog tåget in mot stan och när vi kom fram till hötorget bar det vidare av ner mot Stureplan.
Jag vet fortfarande inte vad som är planen, så jag följer snällt med Jonas.

Plötsligt ser jag en kö, ringla sej fram.
Och, vi ställer oss i kön?
Kollar omkring mej, hmm, en biograf?
Tittar på Jonas som storler.
- Vi ska in och kolla på förhandsvisningen av Harry Potter.
Jag blir självklart överlycklig, då jag velat se filmen sedan jag läste boken.
Så, in på bion går vi, på våra platser låg det Goodiebags [Se bilderna här: 1]
Redan nu är jag nöjd med dagen, behöver inget mer, men..

Efter filmen går vi vidare, Jonas ger mej två alternativ:
Picnic eller Restaurang?
Typiskt nog var vädret mulet och blåsigt just då, så jag vågade inte chansa.
Valde restaurang.
Så vi gick till Hardrock Cafe och åt sen lunch. [Se bilderna här: 2]

Efter Hardrock Cafe säger Jonas att vi ska gå vidare.
Jag som trodde vi var klara?

Vi går mot centralen, går på en buss och åker mot Djurgården(?).
Går av efter bron och går mot cafeet vid vattnet.
Jonas ler nöjt och säger, förstår du nu vad vi ska göra?
Jag vågar inte hoppas på det som jag vill att ska ske, så säger nej.
Men hör & häpna!
Jonas hyr en trampbåt och vi trampar iväg. [Se bilderna här: 3]
Såå romantiskt!
Nu vad vädret på vår sida, såklart!
Annars var Jonas plan att vi skulle köpa  picnic och trampa iväg med båten och ha en heldag så.

Efter att trampat omkring och pratat framtid och vardags så lämnade vi båten.
Jag trodde vi skulle hem, men Jonas hade en sak till planerat. :)
Som jag resterande dag gjort, fortsatte jag..
Följde efter Jonas, helt ovetande om vad som väntade.
Plötsligt går vi igenom en entre som är ett vattenfall - Aquaria! [Se bilderna här: 4]
Jag fotade som en tok, och njöt minst lika mycket som barnen där.

När de stängde frågade Jonas om vi skulle ta buss eller båt?
Men han väntade inte på mitt svar, utan läste mina tankar (?) och styrde kosan mot båten.
Så vi myste på båten mot Slussen.
Sen tog vi tunnelbanan hem, möttes utav mamma med en superglad Minna.
Aww, sån lycka!

Hela dagen har varit som en dröm.
Jonas hade verkligen planerat en dag, med allt jag kan önska.
Helt underbart!

Sen är det självklart mysigt att komma hem till en glad tjej som saknat mamma & pappa.

Nu filmmyser vi i soffan & äter fruktsalladen Jonas gjort åt oss.

Godnatt

1.


2.



3.







4.

Jaha, sitter uppe av två anledningar.
En dyster som jag inte tänker skriva om här, och en mer glad sak.
Imorgon när jag vaknar är det dagen som är full av överaskningar.
Hoppas på bra väder & bra humör, på både mej & Jonas.
Gärna på Minna också som ska passas av min mamma, hennes mormor.
10:40 ska vi åka.
Jag vet INGENTING!
Jonas är supernöjd, han som annars ALDRIG är nöjd.
Och enligt min mamma ÄR detta verkligen något som kommer göra mej glad.
Vad, när, hur?
Ja, vad vet jag inte.
När, imorgon ca 10:40 - 20:00.
Hur, vet jag inte heller.
Men ni kommer nog få läsa om det här, om inte imorgon kväll, så på måndag.

Nu ska jag dricka mitt vatten, surfa klart & sen göra mej redo för sängen.
Hoppas vi får sova hela natten, alla tre.

Gonatt

Dagens ämne på Mammabloggarna.se är - Gravid i poolen?!..

Annikas trådstart lyder:
"Läs den HÄR artikeln...
Vad tror ni? Är det mamman som blivit förd bakom ljuset av dottern, eller kan man verkligen bli gravid i en pool, utan ett regelrätt samlag?!"


Mitt svar:
Tycker detta är hemskt.
Att dottern ljuger för sin mamma när det kommer till sex kan jag på ett sätt förstå, men..

1. Det betyder att dottern antingen tror att hennes mamma är korkad, eller så är hon korkad, som inte förstår att det inte går till så (förstå då hur många som skulle bli gravida).

2. Det betyder att dottern inte är bekväm nog att prata med sin mamma, eller är rädd för mammans reaktion (vilket är synd). Och det är säkert vanligt, men vill när man märker att ens mamma reagerar så starkt att hon ska stämma hotellet och prata med media, borde man väl - tala sanning?

3. Att mamman verkligen tror på ALLT annat än att hennes dotter, som visserligen är det dyrbaraste & renaste hon har, har haft sex.  


Sorgligt enligt mej.  


NEJ, man kan inte bli gravid igenom ett dopp, som i bad, i en pool.

Ja, du kan bli gravid i en pool om "doppet" är ett manligt kön i din "fiskdamm".

eller kanske Naffsinuttan!

Nej, inte naffs i muttan.

Citrin
Citrin är en glad och positiv sten som stimulerar oss att se det ljusa i tillvaron.
Den hjälper oss att komma till uttryck i sociala sammanhang, ha roligt, skratta och leka.
Den kan bäras som amulett för att stärka självförtroendet och tilliten till den egna förmågan att skapa och vara.
Den som vill bryta sina egna mönster göra upp med det förflutnas begränsningar an bära citrin.
Stjärntecken: Tvillingarna
Chakra: Solar plexus
Månadssten: November

Jag är tvilling, Minnas månadssten - November. :)

Här sitter jag och svettas.
Känner mej väldigt uppblåst.

Började skriva, men sen gnällde Minna.
Hmm, matdags, men hon vägrade, ja då får hon sova middag istället då.
Så hon somnade, jag duschade (därför är jag inte svettig längre), passade på att äta lunch.
Nu ska jag småfixa lite tänkte jag, lite i lyan & lite på datorn.

Såg förövrigt väderprognoserna.. :(
Ska inte bli fint på söndag längre, blir bara värre och värre..



Tillåt mej sörja.. :(

Om ni undrar varför jag inte bloggar någonting idag/ikväll beror det på:

Minnas tider..
Somnade 20:00
Vaknade 21:45
Välling 22:45
Somnade ??:??

Precis, hon gapar, skriker, kräver all uppmärksamhet m.m.
Trots 6 nattningsförsök slår hon upp ögonen igen och blir superpigg.

Hur orkar vi mammor, (och de pappor som är hemma) med sånt här?
Tur för Minna att hon är så sjukt söt och mysig annars, doftar socker & skrattar varmt, annars hade jag lagt henne i tvättkorgen.

Jaja, orkar inte skriva är flyförbannad och mensen gör det inte bättre..

Okej, de flesta inbjudningarna är skickade.
Nu återstår resten.
Plats är bestämd, datum, tid och självklart vilka som är välkommna.

Vi har bestämt fika, men frågan är köpa, eller baka.
Jag vill nog baka.
Då blir det troligen småkakor, rabarbermuffins & blåbärsmuffins. :)
Kaffe & Saft såklart.

Hoppas vädret blir fint, då vi ska vara ute, regnar det blir vi här hemma, stort nog nu.
Hehe, hade varit knepigare om vi bodde kvar i 1:an. :p

Det svåra är nu att komma på vad folk kan köpa, folk frågar, det anda svaret jag har är:
Inga kläder.
Inga skor.
Inga gossedjur.

För hon har redan för mycket av det.

Nån med bra tips?

1.Ta fram din mobil.
2. Bläddra igenom din inkorg.
3. Stanna när du räknat till det numret som står innan frågan och skriv första meningen i sms:et.
4. Gör likadant på varje fråga

Sms nr: 3
1. Vad skulle du säga om din pojkvän var otrogen mot dig?
Ja absolut! Skulle va tokkul! Bara vi kommit i ordning med flytten. Kram

Sms nr: 8
2. Vad säger du alltid till din bästa kompis?
Hej vännen. Hur mår ni? Kram

Sms nr:1
3. Vad är de första du säger när en kompis blir påkörd av en buss?
Minna är vaken.

Sms nr: 16
4. Vilket sms blev du mest berörd av?
Fin tjej. :) Hur verkar nya babysittern?

Sms nr: 11
5. Vad säger din mamma innan du går och lägger dig?
Hur är det med dej söt?

Sms nr: 20
6. Vad skulle du skrika om du vann en miljon kronor?
Nu ligger pärlan och vilar.

Sms nr: 13
7. Vilka ord skulle du säga till gud om du trodde på honom?
Massa snusk som jag skickat tidigare.

Sms nr: 4
8. Vad vill du höra mest av allt?
Hej mamma, jag har varit glad hela dagen.

Sms nr: 7
9. Vad skulle du säga om du fick MVG i allt?
Jag vet inte om vi är sena eller inte.

Sms nr: 18
10. Din romantiska replik?
Vi prickade rusningen.

Sms nr: 21
11. Vad skulle du säga om du blev bestulen?
Tack snälla brunöga.

Pust.
Dagen var mysig, oväntat hörde Cicci av sej och ville ses.
Blev en kort promenad förbi mammas jobb, låta Minna & hon mysa lite.
Gick sedan till centrum för sen lunch.
Sen hem och busade med Minna.

Har fått rätt många frågor ang. Minna & mat.
Hjo, till och börja med kräks Minna inte alls lika mkt, inga kaskader (väääldigt sällan), och kräks nästan som "normala" barn gör, förutom när hon är sjuk eller är grinig.

Minna & Mat:
Hon dricker 150 - 200 ml Mild Havre Välling till Frukost, runt kl. 8 - 9.
Hon äter 0,5 - 1 burk pure till Lunch, runt kl. 12 - 13.
Hon äter 0,5 - 1 burk pure till Mellanmål, runt kl. 14 - 15.
Hon äter 1 port Äppelgröt & några skedar Katrinplommonpure till Middag, runt kl. 18 - 19.
Hon dricker 150 - 200 ml Mild Havre Välling till Kvällsmål, runt kl. 22 - 23.
(Ibland vaknar hon vid 4 tiden och vill ha välling, men det är rätt sällan.)

Dock äter Minna bara kall fruktpure / yoghurt numera, ibland majs eller morotspurer, men annat går emot.
BVC säger att det kan vara tänder, men behöver inte vara det, kan vara utvecklingssprång och annat.

Minnas favoriter:


Minna varnar:


Hoppas ni är nöjda med informationen. :)

1. Jag har aldrig varit otrogen.
2. Jag kan inte dansa.
3. Jag måste alltid sätta alarm, och göra saker på en tid som slutar på 6. (12:06)
4. Jag kan laga den bästa maten.

så heter en bok jag läste för 6 år sedan.
Ikväll såg jag filmen.

Boken var superbra, filmen var bara ok.
Som det brukar vara.

Jaja, nu ska jag göra mej redo för natten.

Sov så skönt, slumra in, i bädden så fin
Som blomman på äng, i en gungande säng.
Och guds änglar de små, breda vingarna ut
Och vid bädden de stå, till natten är slut.

Gonatt sötnosar..

Hoppas idag blir en bra dag.
Jonas hade råkat glömma lite saker jag talat om innan jag åkte, så några av Minnas rutiner var kaos när jag kom hem.
Så igår var jag sjukt stressad & irriterad då Minna var supergnällig & bråkig, men samtidigt så överlycklig att vara hemma hos min pärla. <3

Idag verkar det hittills gå bättre.
Jag kör hårt med att ta in henne i rutin igen.
Hon vaknade visserligen inatt, men hon fick ligga och jollra, vi sov vidrare.
Vaknar juh om hon skulle bli missnöjd.
Sen vaknade damen innan 9, fick välling - 200ml.
Var dock lite kräkig nu på morgonen.
10:42 gick jag in och myste med henne så hon somnade, vaknar hon inte själv väcker jag henne 12:16.
1½ timma är rätt lagom för henne nu, sen ska vi nog leka lite innan det blir dags för pure.
Och då hon har lite problem med maten just nu kör vi på som läkarn och bvc sagt.
Inte trycka in skeden, men endå mata även om hon inte vill.
Känns superjobbigt, men annars äter hon inte alls.
Så hoppas idag blir en okej dag med maten, för igår var det kämpigt.
Efter maten ska vi nog ta det lite lungt, så Minna får smälta sin mat.
Kanske kollar på film tillsammans?
Antingen hennes Baby Einstein film, eller min chickflick Sleepless in Seatlle som jag såg för många år sen, och velat se igen sen dess.
Sen leka mer, och träna på att sitta, och vända sej m.m.
Går bra för henne, och hon gör många framsteg, snabbt.

Jag är så stolt mamma. :)

Skriver mer senare, ska försöka få i mej lunch nu när sötnosen sover.

I dag, måndag är jag glad för att...

• Att jag är hemma hos min stora & lilla älskling igen.
• Att jag inte gått upp något i vikt, trots helgens lyx.
• Minna kan nästan sitta upp nu, in your face BVC! :p
• Jag tagit ett viktigt och bra beslut idag.
• Jag är en dag närmre söndag, då ska jag tydligen få mitt livs överaskning! ♥
• Jag har accepterat vuxenutbildningens STORA tabbe, och bestämt att jag pluggar iaf Engelska B - Distans.
  Börjar 7/9.

Snodde denna lista av min numera ännu mer älskade vän, Sara.

Gör du denna med, så skriv gärna så jag kan kolla din. :)

På tåget STHLM - GBG: Vera, Anette & Jag.


i SKÖVDE satt Ken Ring med Familj.
Vi lekte papparazzis.


Posa mot MBG-väggen: Vera, Petra & Jag.
Lägg märkte till att jag har mina träningsskor till (?), lite för trött i morse vid 6 när man gick hemifrån?


Galafix: Vera & Jag


Namnbricka var ett måste, sen vart det en bra plats jag blev flyttad till på galan, rätt ände av bord 6. :D


Innan Award utdelningen, som jag tyvärr inte fotade. & Jag.


Förräten: Sen var jag klar. Missade  huvudrätten som var den enda jag åt upp. Efterrätten: Sen var jag klar.


Mina table-mom-mates: Micaela, Agnieszka & Dorothea.


Mina table-mom-mates: MammaMelissa, MammaMelissas Mamma Lena, RosMarie, Elina.


Sara Hotstuff Soya

Bakis & Trötta? Ja, Anette var nog den enda superpigga av oss.
Bönorna kacklade på, jag försökte så gott jag kunde med mådde sjukt dåligt, och det syns.


Minna gillar sin Svan Bouncer, bra att hennes favorit blomma cencurerar hennes sockersöta ansikte, annars hade jag inte kunnat visa den bilden här.
Mer bilder kommer komma upp i Minnabloggen, be om login om du är intresserad.


Sammanfattning:

Hemma, äntligen!

Kom till galan på lördagen, lite sent då tåget hasade sej fram, jädra intercitytåg.
Missade några föreläsningar, men det ordnade sej.
In på rummet, packade upp, sköljde av mej.
Och sen bar det av ner till sjön med mammor!
Så många mammor & bloggerskor på samma ställe. :)

En mamma hade sin bebis med, oh så sugen jag vart på att åka hem då, på en gång.
Gick på föreläsningar, tävlade, köpte lite saker som fanns till försäljning, pratade med mammor, åt pajlunch, frukttallrik & smoothies, trekamp - eller sa vi trekant(?) & mycket mer.

Bäst med galan (måste jag endå säga) var att träffa Sara & Anette.
Näst bäst, att träffa andra trevliga & goa mammor.
Sen, föreläsningarna & goodiebags.

Efter en heldag i rasktakt var det upp på rummet och dricka sej lite.. :p
Duschade, klädde oss, sminkade oss, fixade hår & kacklade som två hönor, bla bla bla..
Sen dags för galaawards - Cpmamman vann gripande blogg, jag kunde aldrig bestämma mej, ville att både hon och mammamelissa skulle vinna, men.. Alla mammorna där var vinnare!
Vi har juh underbara barn, väntar underbara barn, väntat underbara barn (även då det kanske aldrig gick som det borde. :( .. )
Efter awards var det mingel, och sedan galamiddag.
När jag skulle in blev jag stoppad i dörren(!)..
Nån sönderbränd blond tjej ville sitta brevid (antar) hennes kille.
Så de bytte plats på mej, lite smådåligt, då andra bad om byten men inte fick.
Men men, hamnade bland supergoa tjejjer!

Förrätten var nån avokadoröra som var sådär, skaldjur som jag inte äter, bröd & någon dressing som var rätt god mej typ 1 tsk i mängd.ä
Varmrätten var en liten bit potatis..röra(?), 3st små fläskfilebitar, sparris meed någon dragonsky.
Efterrätten var något som vi vid vårat bord kallade Rå sockerkaka, men det var vitchokladkaka, och någon hallonsorbet.
Fick inte ner kakan, kändes som smör med mycket socker i, hu, men sorbeten var toppen.

Sen var det ståupp med nån grabb, var rätt rolig, drev lite om hur vi kvinnor kan vara.
Sen lottqades massa SVAN saker ut, de sa att några skulle ha lottlappar under sina stolar.
Jag känner med handen och.. VAD ÄR DET DÄR?!
Har någon kletat tuggummi under min stol, tänker jag..

• Drar i något och får upp ett snöre?
• Drar mer, får upp en lapp på en babysitter?
• Drar en gång till, lapp nummer 9?

Jaha, nämen, jag vann en SVAN bouncer värd mycket pengar! :D

Efter middagen tänkte jag gå och sova, men istället gjorde Vera mej pigg, så vi gick ner igen.
Halv 5 somnade vi, och klockan 8:40 ringer Anette och väcker oss för att hon har tråkigt.
Mådde först helt okej, men sen smög sej illamåendet på.
Försökte dricka och få bort det, men tillslut kom det upp.
Jobbigt, men får skylla mej själv.
Sen ner, dags för Americans brunch, tog mej 30 minuter att få i mej 3 baconskivor.
Efter ett tag fick jag i mej, äggvitan på ett kokt ägg, mer bacon & 1 prinskorv.
Sen var det utlottning av saker, efter det stressa upp på rummet, hämta saker, checka ut och ta taxin till station.
För vad?
Ja tåget gick inte förns 14, och vi var framme 11:40.
Men men..
Fika med grrlsen, sen bakis"dog" jag på tåget hem.

5 timmar senare äntligen hemma..
Skyndar mej till andra änden av perrongen då Jonas stog där med min älskade Minna.
Oh en sån lycka, och skönt att släppa saknaden och få fylla mitt Minnasug.
Sög djupt in hennes doft i näsan, kramades och njöt av hennes leende..
Lycka!

Sedan for vi hem.
Jag packade upp allt i goodiebagen och visade Jonas som endå var rätt impad.
Nu är jag fortfarande yr och seg, mår liiite illa, men fortfarande mitt fel.
Ska ta en skön & behövande dusch, sedan gå och mysa ner mej brevid min fina dotter och känna mej hemma.

Bilder tog jag tyvärr få, men de jag tog kommer nog upp imorn! :)

Kul att träffas om vi nu gjorde det, gjorde vi det inte?
Nä, men det var synd, kanske någon annan gång.

Sköt om er!

Gonatt

ps. Nu kanske ni flesta som tydligen trodde att bloggen heter FamiljenKorb pga att jag då skulle heta de i efternamn?
Men nej, ingen Johanna Korb här inte.
Korb står för korv, Jonas började tidigt i våran förhållande kalla mej för Lillkorben, som i lillkorven.
Sen när jag väntade Minna blev hon pyttelillkorben.
Jonas är bara korben.
Ja, nu vet ni från galan & ni andra det. :p

Hu hu hu..
Så trött, sovit 4 timmar.
Mår illa, men kan juh inte gnälla, då det var jag som valde att dricka.
Buhuhu..

Längtar hem till min solstråle!

Orkar inte skriva, behöver något salt nu.
American Brunch? :S

Senare..

Saknaden till Minna är oändlig.
Jag har druckigt, men skötte mej!
Nu ska vi sussa, orkar inte skriva mer på mobilen/wapen.
Träffat många goa mammor.
Bloggar antingen imorn lr måndag.
Gonatt på er godingar

Ja, nu har jag nästan packat färdigt.
Mobilladdaren & tandborsten packas imorn.

Måste även komma ihåg att ta ut pengar i centrum.
Ska ta tunnelbanan som går 6:16 för att vara säker på att jag hinner.
Måste juh räkna med att tunnelbanan kan bli försenad, och då missar jag tåget.
Så, nu måste jag sova så jag iaf kan få 3½ timmas sömn. :S
Hoppas jag kan sova på tåget.

Ska försöka blogga nånting under galan, men måste hålla mej sysselsatt för jag mår illa av ångest nu.
Saknar Minna redan och vill inte riktigt åka längre..
Men men..

Gonatt

Jaha, från att jag och Vera skulle fått skjuts från mammabloggalan till tågstationen får vi det nu inte.
Dom har ändrat sej - i mailet står det bl.a.
"Istället för att bara kunna erbjuda ett par av Er körning in till stan har jag därför beslutat att inga körningar alls kommer att arrangeras av oss.
Känns väldigt konstigt om vissa får hjälp och andra inte."

Tycker det är konstigare att först säga en sak och sen ta tillbaka det.

Detta gjorde mej faktiskt lite osugen på att åka, tyvärr är juh allt redan betalat.

Nu ska jag leka med tjejen, hon får mej alltid på bra humör.

Jaha, jag kom visst in på NTI - Engelska B, men..
Vuxenutbildningen STHLM har klantat sej och inte skickat NTI min ansökan till Webbdesign, så den kom jag inte in på.
Såklart!

Fan va förbannad jag blir!!

Åskan slog precis ner här utanför.
Såg det starkaste skenet hittills, och det mullrade på rätt bra.
Ush, blir alltid så mörkt när det är oväder.
Jag önskar Jonas var hemma, tycker inte om åska, blixt och dunder..
:(


Emma säger (09:51):
 konstigt att det inte regnar
Johanna säger (09:52):
 de kommer
 där ja, nu kom  det


Och det ÖSER ner!!

Psykmamman & den bortsprungna Galaväskan.

Det var 1 juli, och Psykmamman insåg att det var dags att ta fram Galaväskan, då mammabloggalan bara var 3 dagar bort.
Hon letade på alla de ställen där hon trodde väskan kunde gömma sej, men ingen Galaväska.
Psykmamman gick t.o.m. ner i mörka källaren.
Efter en timma fick Psykmamman sms från Stabilapappan: "Vart är du, det har gått en timma nu?"
Psykmamman gav upp, de sista sakerna var för tunga för hennes arma armar att lyfta.
Psykmamman med hennes icke existerande tålamod, halvkastade in det hon plockat ut, och staplade lådorna snett på vararann.
Det liknande Psykmammans tonårsrum, som Mildamormorn kallade Bombnedslaget.
Psykmamman gick trumpet upp för 6 trappor, öppnade dörren och klev buttert in.
När Stabilapappan frågade vad som stod på svarade Psykmamman: "Hittade inte väskan, och varför gick jag ens ner, jag är juh för klen".
Med det tänkte Psykmamman; Dumma Stabilapappan, han borde vetat bättre, han borde gjort detta, inte stackars lilla jag.
Fast i själva verket var det juh Psykmamman som var dum, klen och utan tålamod.
Stabilapappan sade lugnt att han kunde hjälpa till imorgon, och det lugnade Psykmamman.
Psykmamman var endå irriterad när hon gick och la sej, hon undrade vart Galaväskan gömt sej, och den tanken höll henne vaken långt in på natten.

Den 2 juli kom Mildamormorn och passade MysigaMinna så att Psykmamman & Stabilapappan kunde gå ner i mörka källaren.
De sa att det skulle ta mindre än en timma, garanterat, sa de innan de gick ner.
Väl nere i mörka källaren fick de plocka ut allt, och det var mycket.
Öppna alla kartonger och kolla igenom allt.
När allting stod utanför förrådet men ingen Galaväska var funnen, vart Psykmamman bitter igen.
– Nää, nu kommer jag riva ut allting tills jag hittar Galaväskan, jag VET att den är här, den kan inte vara någon annanstans!
Psykmamman rev & slet ut kläder, skor, småprylar & skräp som hon egentligen borde kastat för länge sen.
Till slut såg Psykmamman någon som i hennes ögon sken.
En stor väska, med mindre väskor i.
Hon tog långsamt fram väska efter väska tills.. Hon såg Galaväskan le mot henne.
Psykmamman log och blev varm i hela kroppen, hon fick t.o.m. gåshud.
Stabilapappan log, han verkade nöjd med att ha hjälpt Psykmamman.
Det plockade snyggt och prydligt in alla sakerna i förrådet, och lämnade det så ordnat som det aldrig någonsin varit.
Psykmamman visste att nu, nu skulle hon somna gott inatt.

Gonatt

Sökte lite på nätet idag, på mitt gamla & mitt nuvarande efternamn.
Denna länk är från typ 1996
Min mamma [Sofie] 2002 - Aftonbladet
Min mamma med vänner 2002 - Aftonbladet
Min mamma med vänner 2002 - Aftonbladet 2
Min mamma är fin hon. :)

Personality Disorder Test Results

Paranoid	||||||||||||||||||||	90%	49%
Schizoid	||||||||||||	42%	53%
Schizotypal	||||||||||||||||	62%	53%
Antisocial	||||||||||||||||	62%	47%
Borderline	||||||||||||||||||||	90%	47%
Histrionic	||||||||||||||||||||	90%	43%
Narcissistic	||||||	26%	41%
Avoidant	||||||||||||||||||||	90%	39%
Dependent	||||||||||||||||||||	90%	37%
Obsessive-Compulsive	||||||||||||||||||||	90%	40%

Första resultatet är mina, det brevid till höger är vad det vanligaste/flesta fått på  detta test.

Stämmer faktiskt med mina diagnoser.

[Detta inlägg verkar ha blivit mitt mest ärliga, personliga & utlämnande..]

Nu börjar det kännas i magen..
Mammabloggalan, 3 dagar.
Göteborg.

Måste leta & plocka fram alla saker som ska med.
Packa och fixa.

Är jag redo?
Ja, klart jag är redo!

Kommer ju få träffa många goa mammor som jag ser fram emot att se.

Mest nervös är jag nog inför alkoholdrickandet.
Var heltnykter i mer än 1 år, lyckades faktiskt sluta dricka efter 1 öl, sist,
då det var första gången jag drack på över 1 år.
Dock dracks ölen upp väldigt fort, snabbare än Jonas hade hunnit dricka halva sin läsk.

Well, jag ska klara det, får helt enkelt be om hjälp.
Vera, Sara, Anette & alla andra underbara mammor får gärna stoppa mej.
Ser det ut som jag fått nog, säg till mej att det räcker.

Låter kanske patetiskt, tragiskt eller skrämmande..
Och ja, skrämmande är det nog, ibland.

När jag gick på min senaste behandling, dock över 5 år sedan..
Då var minsta tid att vara på behandlingen 3 månader.
Jag var där för narkotika.
Jag minns att jag tänkte för mej själv..
3 månader ska jag visa dom allt, jag är inte beroende, jag kan..
Sen, kan jag juh börja igen..
När de första dagen talade om att det inte heller fick drickas alkohol, då brast det.
Jag grät, skrek att det är omöjligt, hur ska jag orka med allt då?
Att inte få skära mej själv, bränna, slå, inte ta mina älskade droger, inte ens dricka alkohol?!
Ja, så kändes allt då.
Jag fick dispans..
Fick dricka alkohol, det sa, en sak i tagen, gällande mej.
Så jag drack, fick dock inte komma dit bakis, eller påverkad - självklart!
Trots att jag gjorde det en gång endå.
Så jävla ego, jag var juh inte ensam där.
Ensam tjej bland, 5 grabbar.
1 var där enbart för alkohol.
Hur schysst var jag då mot honom?!
Så jag blev hemskickad, självklart.
Efter 3 månader, 3 månader av kämpande, ångest, dödsönskan och mycket agressivite m.m.
Ja, då beslöt jag mej för att gå kvar.
Gick totalt 9 månader, och blev ren.

"Fick" tyvärr återfall drygt 6 månader senare.
Tog 2-3 dubbla exctasyn, flippade självklart ur, helt.
Hur hade jag tänkt att jag skulle klara så mycket, efter att varit ren så länge?
Gjorde mycket dumt, och enligt visa kollapsade jag ett antal gånger.
Tuggade av en hörna av en tand, tuggade på den och sa - Jag tuggar på min tand. Upprepande gånger.
Efter den gången har jag ALDRIG, hur sugen jag än varit, velat ta någon drog alls.

Alkoholintaget ökade tyvärr i och med att jag blev drogfri.
Drack minst 5 gånger i veckan, och min största rädsla var att ha för lite alkohol, att inte bli full.

Mitt i allt kaos, träffar jag Jonas.
Midsommardagen 2005.
Jag hade varit full sedan 12-tiden.
Han kom till Rålis (Rålambshovsparken) med en vän.
Jag föll på en gång, men förstod det inte då.
Kan berott på onykterheten.

Senare på kvällen, när jag varit full i 12 timmar..
Tog jag mej modet till mej och bad Jonas följa med mej hem.
Dock på ett lite speciellt sätt, som inte kommer skrivas här, då Jonas kommer bli generad.
Jag med för den delen.
Jonas följde med, och tro mej, det var inte likt honom.
Kände inte Jonas då, men han var en lugn, blyg & försiktig kille.
Som drack lite & sällan, aldrig rökt, snusar, tagit någon drog o.s.v.
Min motsats!
Efter några veckor då vi umgåtts i princip varje dag, sa en vän..
Johanna, du måste antingen bli tillsammans med Jonas eller sätta stopp.
Jag frågade varför.
Han är kär i dej, ser du inte det?
Jag & J ser det, alla andra ser det, ser du verkligen inte det?
Men det gjorde jag inte.
Min gamla vän A, sa till mej:
Bli tillsammans, eller gör slut på det ni har nu, annars kommer han bli sårad.
Jag var livrädd..
Ge mej in i kärlek igen, efter att blivit bränd?
Är det värt det?
Efter många tankar insåg jag, hade jag inte varit kär i Jonas hade det varit enkelt att sätta stopp på allt och gå vidare med mitt liv..
Ther´s many fishes in the sea..
[Dock ingen som Jonas ♥]
1 vecka senare gick jag, min syster & Jonas och skulle hyra film.
Min telefon ringer och jag svarar.
Råkar säga att jag är med min pojkvän & syster.
Min syster ler, Jonas ser på mej..
Jag rodnar och ber personen i telefon att jag får ringa upp.
Lägger på och ser generat på Jonas..
- Ja, alltså, ehmn, om du vill alltså?
Jonas ler och säger att han vill det.
Puh, tur för mej.. :)

Att träffa Jonas har fått mej att ändra mitt liv.
Är drogfri, skär inte mej själv längre, röker inte längre, omprioriterat i mitt liv.

Jonas sa en gång, i vårat första bråk..
Vi kanske helt enkelt är för olika, det kanske inte är menat att det ska funka?

Men jag tror.. nej nej, jag VET.. att det är tvärt om..
Våra olikheter är våran styrka!
Vi har "smittat" av oss på varann..
Jonas är idag inte lika blyg, vågar numera ta kontakt och mer plats.
Jag däremot har kunnat ta ett steg tillbaka, behöver inte alltid vara den som syns och hörs mest.
Vi gör varann  till bättre människor..
Vi hör ihop, Jonas och jag.


Oj ojj ojjj!
Långt inlägg, och jisses vad jag flöt iväg.
Well, jag bjuder på detta.
Ärligt, brutalt men sant.

Ni, mina läsare brukar alltid säga att det är min ärlighet & mina personliga inlägg som lockar er mest att läsa min blogg.
Här har ni en hård, mörk del av mitt liv, som sedan fylldes av massa kärlek & ljus..

Feel free to leave a comment..

Nu jävlar måste jag sova, det är så varmt att jag känner mej som ett ägg.
Typ som Casper the friendly ghost, när han gör sej till ett ägg i den otecknade filmen.
Försökte hitta en bild, så jag kunde "måla" upp det bättre för er.
Men detta var den enda "passande" bilden.


Mannen på bilden tycker at Casper syns i ägget, well.. You be the Judge!

Nu ska jag glida till sängen.. Gonatt

  Ägarlägenheter, rätt att inneha lägenheter i flerbostadshus med äganderätt.

  En könsneutral äktenskapsbalk.

  Nya regler om civilrättsliga sanktioner på immaterialrättens område.

  Straffet för mord höjs.

  Det blir brottsligt för vuxna att ha kontakter med barn i sexuella syften.

  En ny offentlighets- och sekretesslag.

  Fingeravtryck i pass.

  Id-kort för folkbokförda i Sverige.

  Utökade möjligheter att avlägsna ordningsstörande folksamlingar.

  Ökade möjligheter för väktare från andra EU-länder att arbeta tillfälligt i Sverige.

  Ny regler för tekniska regler för produkter som saluförs i EU-länder.

  Ersättningsetablering för vissa privata rådgivare.

  Omreglering av apoteksmarknaden.

  Stöd till personer som vårdar eller stödjer närstående.

  Ändringar i auktorisation för internationella adoptioner.

  Ökad tillgång till läkemedelsförteckningen.

  Klassificering av den nya influensan, den måste anmälas till smittskyddsläkare.

  Ny myndighet - Inspektionen för socialförsäkringen.

  Utökat HUS-avdrag.

  Ett enklare system för skattereduktion.

  Utökade möjligheter till omedelbart avdrag för inventarier av mindre värde.

  Förenklad samverkan enligt samtjänstlagen och förordningen.

  Statliga kreditgarantier för lån under byggtiden.

  Ägarprövning i finansiella företag.

  Ändring av täckningsbeloppet för insättningsgarantin.

  Nytt direktiv för gränsöverskridande fusioner för finansiella företag.

  Enklare för myndigheter att samarbeta för att erbjuda god service till medborgare och företag.

  Förbud mot börser att uppställa oskäliga betungande krav.

  Studiemedel med högre bidragsdel för arbetslösa.

  Myndigheten för yrkeshögskolan inrättas.

  Barnomsorgspeng införs.

  Tydligare regler för bidrag till till fristående skolor och enskilt bedrivna förskolor, fritidshem och förskoleklasser.

  Ny lag om överlåtbara fiskerättigheter.

  Djurskyddskontrollregister.

  Permanenta bestämmelser om skydd av tamdjur mot rovdjursangrepp.

  Miljöbilspremie ersätts med skattebefrielse.

  Ny förordning om fluorerade växthusgaser (f-gaser).

  Nya strandskyddsregler.

  Ändringar avseende mopeder, snöskotrar och terränghjulingar.

  Öppning av persontrafikmarknaden på järnväg.

  Lag (2007:1157) om yrkesförarkompetens.

  Ändringar i lagen (2003:113) om elcertifikat.

  Ändringar i förordningen (2003:120) om elcertifikat.

  Vissa ändringar i lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation.

  Försöksverksamhet med sfi -bonus.

  Språk för alla – en språklag införs.


Läs mer HÄR!

Sådär, registrerade mej på mammabloggarna.se
och nu ska jag dricka upp mitt vatten som
mer eller mindre fräser när det dricks
då det är så varmt och kvavt här..
Huja, huja, men ska inte klaga..
Dock tror jag att det skulle behövas liiite regn
så marken inte torkar ut..

Hur länge ska det vara såhär, alltså, övervarmt?
När jag var gravid var det så, sen när jag ammade.
Men nu är jag varken gravid eller ammande, så när slutar hormoneriet?
Orkar inte svettas och vara såhär varm mer..

Help, Im melting..