Psykmamman & den bortsprungna Galaväskan.

Det var 1 juli, och Psykmamman insåg att det var dags att ta fram Galaväskan, då mammabloggalan bara var 3 dagar bort.
Hon letade på alla de ställen där hon trodde väskan kunde gömma sej, men ingen Galaväska.
Psykmamman gick t.o.m. ner i mörka källaren.
Efter en timma fick Psykmamman sms från Stabilapappan: "Vart är du, det har gått en timma nu?"
Psykmamman gav upp, de sista sakerna var för tunga för hennes arma armar att lyfta.
Psykmamman med hennes icke existerande tålamod, halvkastade in det hon plockat ut, och staplade lådorna snett på vararann.
Det liknande Psykmammans tonårsrum, som Mildamormorn kallade Bombnedslaget.
Psykmamman gick trumpet upp för 6 trappor, öppnade dörren och klev buttert in.
När Stabilapappan frågade vad som stod på svarade Psykmamman: "Hittade inte väskan, och varför gick jag ens ner, jag är juh för klen".
Med det tänkte Psykmamman; Dumma Stabilapappan, han borde vetat bättre, han borde gjort detta, inte stackars lilla jag.
Fast i själva verket var det juh Psykmamman som var dum, klen och utan tålamod.
Stabilapappan sade lugnt att han kunde hjälpa till imorgon, och det lugnade Psykmamman.
Psykmamman var endå irriterad när hon gick och la sej, hon undrade vart Galaväskan gömt sej, och den tanken höll henne vaken långt in på natten.

Den 2 juli kom Mildamormorn och passade MysigaMinna så att Psykmamman & Stabilapappan kunde gå ner i mörka källaren.
De sa att det skulle ta mindre än en timma, garanterat, sa de innan de gick ner.
Väl nere i mörka källaren fick de plocka ut allt, och det var mycket.
Öppna alla kartonger och kolla igenom allt.
När allting stod utanför förrådet men ingen Galaväska var funnen, vart Psykmamman bitter igen.
– Nää, nu kommer jag riva ut allting tills jag hittar Galaväskan, jag VET att den är här, den kan inte vara någon annanstans!
Psykmamman rev & slet ut kläder, skor, småprylar & skräp som hon egentligen borde kastat för länge sen.
Till slut såg Psykmamman någon som i hennes ögon sken.
En stor väska, med mindre väskor i.
Hon tog långsamt fram väska efter väska tills.. Hon såg Galaväskan le mot henne.
Psykmamman log och blev varm i hela kroppen, hon fick t.o.m. gåshud.
Stabilapappan log, han verkade nöjd med att ha hjälpt Psykmamman.
Det plockade snyggt och prydligt in alla sakerna i förrådet, och lämnade det så ordnat som det aldrig någonsin varit.
Psykmamman visste att nu, nu skulle hon somna gott inatt.

Gonatt