Så stod det på reklam godis Jonas en gång tog hem från jobbet.

I detta sammanhang bör det stå: Utan er - Intet

Jag grät något så enormt (gråter nu me men bara lite & lätt), så Jonas kom fram och pratade med mej..
Jag sa rakt ut, att jag inte vet hur jag ska orka.
Orka leva..
Det är självklart inte pga Minna, Minna är juh anledningen till att jag kämpat & försökt så länge..
Hon är mitt liv.

Så efter ett långt snack med Jonas, öppet & ärligt snack med frågor från min sida, och svar från Jonas.
Så har vi kommit fram till att:

1. Jag inte ska gå någonstans alls, inatt eller någon annan gång heller.
   Om inte Minna eller Jonas ber med, eller säger att det är enda utvägen.
2. Nästa besök hos psykologen ska Jonas följa med, Skrika till lite om läget,
   då jag är för feg, vågar aldrig tala om hur läget verkligen är. På riktigt.
3. Jonas vill att det ska vara vi, och att vi ska kämpa för att få detta att hålla.
   Han körde denna: "Jag har juh klarat 4 år med dej, eller hur?"
   Och det är sant, varav 3½ år, varje dag på 30 kvm. Så ja?
4. Jag får inte avgöra om jag är en dålig mamma, och att jag ska gå min väg.
   Det är bara Minna som kan bestämma det. Och om hon får syskon såklart.
5. Jag ska överväga medicinering, men kräva bättre hjälp, då jag testat de mesta.
   Och hittills ökar de gärna till maxdoser, och sen testar vi nästa. Då inget hjälpt.
6. Jag ska ha fler "krav", behöver jag höra - Jag älskar dej! Eller få det visat mer &
   då ska jag be om det, jag ska låta andra få en chans att hjälpa mej.
   oftare, och inte se det som att jag kräver något, inte känna mej hemsk.
   Med andra ord, tala om vad jag behöver för att må bättre & leva lättare.

Sen har jag fått många snälla kommentarer på facebook utav vänner, på msn & även här i bloggen.
Det som berörde mej mest var:
Emma om En bit av min själ:

johanna, det finns ingenting jag kan säga. inte vad jag vet iallafall. men jag vet att du är en jättebra mamma. jag har ju sett dig med minna flera gånger och jag ser hur mycket du älskar henne och hur mycket hon älskar dig. du såg ju själv när jag bar iväg på henne hur hennes ansiktsuttryck ändrades och hon undrade var hennes älskade mamma var. och hur glad hon blev när hon såg dig igen (ja, jag är den hemska tanten ju :b )

jag förstår att du blir trött på henne när hon gnäller, herregud hur många gånger har jag inte tänkt tanken att lämna in wille till granntanten och bara sticka. men det är inte någon lösning och du vet det. du vet att jag finns här. tycker så mycket om dig. KRAM!

Detta är Emma, en rätt nyfunnen vän.
Bäst av allt är att hon är min granne, så hon finns alltid nära.
Och jag mår sååå bra i hennes sällskap.
Hoppas alla har en så bra vän, det behövs.
Hon orkar alltid lyssna på mitt pladder, hur ointressant det än är.
Och hon tål mitt gnäll och mitt tjat.
Emma går bra ihop med Minna, och Minna gillar Emma.
Sen är det juh Emmas son som är Minnas pojkvän, Wille.


→   Tack Emma för din kommentar, den betyder så mycket för mej.
Tack för att du tycker att jag är en bra Mamma till Minna.
Att få "höra" det från någon jag anser vara en toppenmamma gör mycket.
Tack!


MEN..

Emma är inte den enda som ska ha ett stort tack, utan alla ni!
Tack för era underbara kommentarer, hade jag aldrig trott att jag skulle få.
Känner mej inte lika mkt som ett monster nu när andra mammor säger att tanken att slå Minna i de värsta stunder inte är konstigt, utan att de flesta tänker så någon gång.
Och att ni inte tycker att jag är en totalt värdelös människa..


Mamma, Amada..
Om ni läser detta, må inte dåligt.
Ni tillhör också de ljuspunkter som får mej att kämpa.


Så..
Nu vet ni..
Jag ska inte lämna Minna i sticket!
Jag ska se till att hon kräver det bästa och aldrig accepterar något mindre.

Tack alla!


Imorn kommer Jonas gästblogga, skriva sina tankar och kanske även känslor angående det jag nu gjort offentligt.

Hoppas ni alla mår bra, och gör ni det inte önskar jag att lyckan kommer till er snart..