En pusselbit av min själ
Nu börjar det kännas i magen..
Mammabloggalan, 3 dagar.
Göteborg.
Måste leta & plocka fram alla saker som ska med.
Packa och fixa.
Är jag redo?
Ja, klart jag är redo!
Kommer ju få träffa många goa mammor som jag ser fram emot att se.
Mest nervös är jag nog inför alkoholdrickandet.
Var heltnykter i mer än 1 år, lyckades faktiskt sluta dricka efter 1 öl, sist,
då det var första gången jag drack på över 1 år.
Dock dracks ölen upp väldigt fort, snabbare än Jonas hade hunnit dricka halva sin läsk.
Well, jag ska klara det, får helt enkelt be om hjälp.
Vera, Sara, Anette & alla andra underbara mammor får gärna stoppa mej.
Ser det ut som jag fått nog, säg till mej att det räcker.
Låter kanske patetiskt, tragiskt eller skrämmande..
Och ja, skrämmande är det nog, ibland.
När jag gick på min senaste behandling, dock över 5 år sedan..
Då var minsta tid att vara på behandlingen 3 månader.
Jag var där för narkotika.
Jag minns att jag tänkte för mej själv..
3 månader ska jag visa dom allt, jag är inte beroende, jag kan..
Sen, kan jag juh börja igen..
När de första dagen talade om att det inte heller fick drickas alkohol, då brast det.
Jag grät, skrek att det är omöjligt, hur ska jag orka med allt då?
Att inte få skära mej själv, bränna, slå, inte ta mina älskade droger, inte ens dricka alkohol?!
Ja, så kändes allt då.
Jag fick dispans..
Fick dricka alkohol, det sa, en sak i tagen, gällande mej.
Så jag drack, fick dock inte komma dit bakis, eller påverkad - självklart!
Trots att jag gjorde det en gång endå.
Så jävla ego, jag var juh inte ensam där.
Ensam tjej bland, 5 grabbar.
1 var där enbart för alkohol.
Hur schysst var jag då mot honom?!
Så jag blev hemskickad, självklart.
Efter 3 månader, 3 månader av kämpande, ångest, dödsönskan och mycket agressivite m.m.
Ja, då beslöt jag mej för att gå kvar.
Gick totalt 9 månader, och blev ren.
"Fick" tyvärr återfall drygt 6 månader senare.
Tog 2-3 dubbla exctasyn, flippade självklart ur, helt.
Hur hade jag tänkt att jag skulle klara så mycket, efter att varit ren så länge?
Gjorde mycket dumt, och enligt visa kollapsade jag ett antal gånger.
Tuggade av en hörna av en tand, tuggade på den och sa - Jag tuggar på min tand. Upprepande gånger.
Efter den gången har jag ALDRIG, hur sugen jag än varit, velat ta någon drog alls.
Alkoholintaget ökade tyvärr i och med att jag blev drogfri.
Drack minst 5 gånger i veckan, och min största rädsla var att ha för lite alkohol, att inte bli full.
Mitt i allt kaos, träffar jag Jonas.
Midsommardagen 2005.
Jag hade varit full sedan 12-tiden.
Han kom till Rålis (Rålambshovsparken) med en vän.
Jag föll på en gång, men förstod det inte då.
Kan berott på onykterheten.
Senare på kvällen, när jag varit full i 12 timmar..
Tog jag mej modet till mej och bad Jonas följa med mej hem.
Dock på ett lite speciellt sätt, som inte kommer skrivas här, då Jonas kommer bli generad.
Jag med för den delen.
Jonas följde med, och tro mej, det var inte likt honom.
Kände inte Jonas då, men han var en lugn, blyg & försiktig kille.
Som drack lite & sällan, aldrig rökt, snusar, tagit någon drog o.s.v.
Min motsats!
Efter några veckor då vi umgåtts i princip varje dag, sa en vän..
Johanna, du måste antingen bli tillsammans med Jonas eller sätta stopp.
Jag frågade varför.
Han är kär i dej, ser du inte det?
Jag & J ser det, alla andra ser det, ser du verkligen inte det?
Men det gjorde jag inte.
Min gamla vän A, sa till mej:
Bli tillsammans, eller gör slut på det ni har nu, annars kommer han bli sårad.
Jag var livrädd..
Ge mej in i kärlek igen, efter att blivit bränd?
Är det värt det?
Efter många tankar insåg jag, hade jag inte varit kär i Jonas hade det varit enkelt att sätta stopp på allt och gå vidare med mitt liv..
Ther´s many fishes in the sea..
[Dock ingen som Jonas ♥]
1 vecka senare gick jag, min syster & Jonas och skulle hyra film.
Min telefon ringer och jag svarar.
Råkar säga att jag är med min pojkvän & syster.
Min syster ler, Jonas ser på mej..
Jag rodnar och ber personen i telefon att jag får ringa upp.
Lägger på och ser generat på Jonas..
- Ja, alltså, ehmn, om du vill alltså?
Jonas ler och säger att han vill det.
Puh, tur för mej.. :)
Att träffa Jonas har fått mej att ändra mitt liv.
Är drogfri, skär inte mej själv längre, röker inte längre, omprioriterat i mitt liv.
Jonas sa en gång, i vårat första bråk..
Vi kanske helt enkelt är för olika, det kanske inte är menat att det ska funka?
Men jag tror.. nej nej, jag VET.. att det är tvärt om..
Våra olikheter är våran styrka!
Vi har "smittat" av oss på varann..
Jonas är idag inte lika blyg, vågar numera ta kontakt och mer plats.
Jag däremot har kunnat ta ett steg tillbaka, behöver inte alltid vara den som syns och hörs mest.
Vi gör varann till bättre människor..
Vi hör ihop, Jonas och jag.
Oj ojj ojjj!
Långt inlägg, och jisses vad jag flöt iväg.
Well, jag bjuder på detta.
Ärligt, brutalt men sant.
Ni, mina läsare brukar alltid säga att det är min ärlighet & mina personliga inlägg som lockar er mest att läsa min blogg.
Här har ni en hård, mörk del av mitt liv, som sedan fylldes av massa kärlek & ljus..
Feel free to leave a comment..
Kommentarer
Vill inte ha reklam, dryga inlägg, frågor om vi ska lägga till varandra på bloglovin',
eller länka varandra i våra bloggar.
Lägger till dej i min blogg om jag känner för det, och detsamma gäller bloglovin'.
Vilket ärligt, intressant och fint inlägg du skrev. Det är sånt här som gör det värt att läsa bloggar, inte "idag ska jag steka köttbullar", utan riktiga och viktiga berättelser och betraktelser. Vilken tur att du träffat en sån stabil kille, det är det långt ifrån alla som gör..!
All credit till dig för att du vågar stå för vad du gjort och vem du är. Inte många som törs vara så självutlämnande, men det är bra för på det sättet kanske man hjälper andra som har det jobbigt.
Lycka till.
sv: det måst edu teste, det är sjukt kul :D
ärligt? Det är så ovanligt men jjag älskar det
starkt johanna!
kan tänka mig att många just nu kan relatera till dig o d du gått igenom o veta att d finns ljus! att du levt ett sånt liv o har nu din familj o kommit en bra bit på vägen när d gäller ens destruktiva sida.
vet själv hur det e att ligga på botten o ta sig upp, vilken energi o kraft man får när man nu kan blicka tillbaka o bara känna sig fullständig o stark. som att man kan klara allt.
ja det får du verkligen :D
är all bra me dig?
gud vad jag reagerade när du skrev "kolla på minna som busar" xD
joda jag har haft ett utbrott bara men nu är det lugnt
hah ligger på rygg och slår på babymobilen :D
just precis usch jag hata det
All cred till dig Johanna, starkt att skriva något sådant här. Och det gör verkligen din blogg läsvärd när du är ärlig i dina inlägg. Det är starkt!
jätte starkt johanna att skriva om detta! du är jätte duktig som håller dig ifrån all skit nu!
Lycka till nu
Jag berörs av din text.
Jag har en vän som hamnade i alkoholens dimma. När han insåg att allt var överstyr, att det påverkade för många runt omkring sig och hans dotter som då bara var ett år gammal, så gjorde han revolt mot sig själv. Han flyttade ifrån alla, bröt all kontakt med de som hade med hans förflutna att göra.
Det tog honom 6 månader att bli fri från alkoholens stryptag runt honom, men han lyckades. Jag är idag den enda, förutom dotterns mamma, som han har kontakt med ur hans tidigare liv,han har vart nykter i två år nu och han talar ibland med mig om rädslan för alkoholen i sällskapliga sammanhang. Att det är en sällskapsgrej och "förväntningarna" av en "lyckad kväll" i folkmun kan vara svår att hantera.
Jag frågade en gång om han lixom inte skulle kunna ta en öl bara med mig på en uteservering förra sommaren, bara en öl lixom, men han sa nej. Han förklarade att alkoholen lixom smakade som känslan av svek och misslyckande, allt det där som han kände när han slutade dricka. Han svarade att en cola eller en alkoholfri juicedrink ger honom mer.
Jag kan, inför helgens gala, se männniskors förväntningar av kvällen, en lyckad kväll består utav många skratt och roliga människor och självklart skall detta tas in i ett berusat tillstånd. Många mammor har inte varit borta från hemmet och barnen någonsin och ser detta som en chans att ÄNTLIGEN bli fulla!
Trots att jag dricker alkohol så känner jag ändå en undran över varför det måste vara såhär? Vi svenskar är kända för att alltid dricka mest och värst, men varför? Varför nöjer vi oss inte med en juicedrink med ett paraply i? Kan vi inte skratta ändå?
Jag vet att min syster Mamma Melissa kommer beställa akoholfritt dryckespaket när vi anländer till Mamma Blogg Galan nu på lördag och jag ska nog göra henne sällskap under denna festlighet. Vara som min vän för en stund och se festen från andra sidan.
Tack för att du orkade läsa min lååååånga kommentar.
/Theodora
Kikar in
Blir så glad av att höra en sån ärlig och personlig historia. Hejja familjen Korv!
Du verkar tuff och klarar mycket, men jag måste fråga en sak? Varför äventyra allt om det är som du skrivit?! Är det värt att ens testa alkohol då? jag vill inte att du ser detta som ett påhopp utan bara ett undrande!
Jag menar är det inte bättre att bara fortsätta leva och vara stolt nykterist, eftersom du verkar ha ett beroende beteende?
ha kul på mamma galan, kram
sv:
Självkänsla är nyckeln till ett lyckligt liv!
Jag beundrar dig som kan resa dig upp, tala om ditt förflutna och stå upp för dig själv! Att bryta ett beteende, ett beroende, en vana eller en livstil är nog en utav de svåraste sakerna man kan göra i livet, det sitter ju så djupt!
Människor som bryter upp och vänder sitt liv är i mina ögon helt enastående! Tror du på dig själv -Kommer andra att göra det med!
Tack för att jag fick dela med mig av mina tankar!
Blir väldigt berörd av ditt inlägg!!
Jag känner igen mig i det du skriver. Var inte lika fast som du, men tillräckligt. Graviditeten med min äldsta son blev räddningen. Men det är 18 år sen nu...
Jag bloggar inte om det, men kanske skulle börja med det. Men vet inte var jag ska börja...
För som Jen sa om att läsa om att man ska steka köttbullar...sån är nog jag..alltså en tråkig bloggare...
Jag är en människa som beundrar ärlighet så jag kan inte annat än att ge dig en stor kram, en applåd och säga: Vi ses på galan! Jag ska minsann kika till dig lite då och då. Du kan inte missa mig för jag är nog den enda som sitter i rullstol där. Kom gärna fram och hälsa! :D
Oj, vilken historia - är grymt imponerad av ditt sätt att berätta - och vilket kliv du tagit för att bli en bättre människa - var stolt över dig själv! KRAM
Starkt av dig att skriva ett så ärligt inlägg som handlar om något så stort i ditt liv. Jävligt starkt av dig att palla att sluta. Har alkohollism i min släkt som drabbar oss andra väldigt mycket och ser ju även hur jobbigt det är för dom som är beroende så man måste verkligen vara en stark person som är berädd att kämpa.
Fan vad stark du är!! Fortsätt kämpa!!
