Kommentarer

Men höru du,du är en fin mamma,men du har bara lite mycket runt dig.Tyvärr kommer vår barndom ikapp oss när vi blir mammor.Ta en dag i taget oh försök se den ljus.kram

Älskade vän.

Jag dömmer dig inte, för jag och alla andra föräldrar vet att ibland är man inte den bästa föräldern. Ibland brister det och man kanke tänker tankar man inte vill tänka. Du är en av de mest öppna, varma och omtänksammaste människorna jag träffat.

Ta hjälp utifrån och ladda dina batterier vännen. vad du än gör, ge inte upp. Gå inte!

du är ingen hemsk mamma, hade du varit det hade du aldrig skrivit inlägget. då hade du bara stuckit utan att säga nåt, vilket du inte gjorde. har aldrig träffat dej och bara läst diin blogg ett tag men är övertygad om att du aldrig skulle göra Minna illa, inte ens i dina mörka stunder. det är stoor skillnad på tanke och handling, speciellt som mamma! hoppas din mörka period går över, ser fram emot att läsa nästa, posivtiva, inlägg!

många stora kramar från en annan Johanna!

ÄLSKLING <3



nu började jag gråta. för jag vet precis hur du känner, jag är där igen jag oxå. känner precis samma saker som du skriver. känner igen mig såååå. det gör ont.

vill itne du ska må så sötis.

åhh söt jag vill träffa dig snart o krama dig.

vill krama om dig just nu i timmar så du blir glad.



puss o kärlek

Att må dåligt i själen gör dig inte till en dålig mamma. Du kommer alltid att vara den bästa mamman för din dotter. Jag vet hur det är, har även jag ett svart hål inuti. Försök att hitta någon att prata med, kanske behöver du medicinera ett tag eller finna någon annan, ej självdestruktiv, väg ut ur det mörka. Tänk på din dotter, hon behöver dig!



Jag tänker på dig och skickar en stor styrkekram!

Du är ingen dålig mamma eller dålig människa. Du mår dåligt. Du behöver antagligen hjälp för att må bättre. Men gör inget du ångrar. Minna behöver dig! Du behöver henne! Och Jonas!



Bebisar/barn ÄR jobbiga och det är tillåtet att tänka hemska tankar (tro mig, alla gör nog det ibland!).



Du kan bli frisk, du kan må bra. Det behöver inte vara slut så här.

johanna, det finns ingenting jag kan säga. inte vad jag vet iallafall. men jag vet att du är en jättebra mamma. jag har ju sett dig med minna flera gånger och jag ser hur mycket du älskar henne och hur mycket hon älskar dig. du såg ju själv när jag bar iväg på henne hur hennes ansiktsuttryck ändrades och hon undrade var hennes älskade mamma var. och hur glad hon blev när hon såg dig igen (ja, jag är den hemska tanten ju :b )



jag förstår att du blir trött på henne när hon gnäller, herregud hur många gånger har jag inte tänkt tanken att lämna in wille till granntanten och bara sticka. men det är inte någon lösning och du vet det. du vet att jag finns här. tycker så mycket om dig. KRAM!

Johanna! Alla tänker vi mörka och dåliga tankar. Men det är faktiskt stor skillnad på tanke och handling. Jag har fantiserat om att mörda, misshandla, förnedra.. allt! Men aldrig gjort något liknande. När man lider av sömnbrist och känner sig otillräcklig så kommer dessa tankar fram. Det är svårt att stoppa, och du är ju medveten om dina diagnoser. Har sällan sett en sån engagerad mamma som du verkar vara. Minna verkar få allt hon pekar på inklusive kärlek och uppmärksamhet. Du tar dig igenom detta! För Jonas och Minna är du värd allt! Tänk bara på Jonas överraskning för nån vecka sen, hur lycklig var du inte då? Allt komemr att ordna sig!! KRAM, J.

du är ingen dålig mamma! släpp det där! det du behöver är att komma tillbaka på rätt spår igen.

alla mammor (jag LOVAR!!) vill vid vissa tillfällen bara slänga ungen i väggen när det endast är gnäll, gnäll, gnäll hela dagarna! men det finns en skillnad på att göra det och att tänka det. tänk på de föräldrar som har barn med kolik! usch! de tänker nog inte de snällaste sakerna om sina barn.



ja, du behöver verkligen komma tillbaka på rätt spår igen. även om det är svårt, så klarar du det! se bara hur långt du har kommit nu!

Johanna, jag känner inte dig men av din text att döma så mår du inget vidare just nu. Men jag kan lova dig att den hemska människa som du själv ser är allt Minna INTE ser. Hon ser dig som sin livspelare och hon älskar dig för den du är och det du gör för henne. Att TÄNKA att du ska slå henne är långt ifrån att verkligen göra det. Och jag är helt övertygad om att du inte kommer göra det heller. Jag tycker du är modig som vågar skriva av dig så här offentligt och ingen här kommer att döma dig och anse att du inte förtjänar Minna. Jag önskar att jag kunde göra något för dig för tro mig, jag hade gjort det! Lämna inte det du har, en underbar dotter och en uppenbarligen underbar pojkvän för något såhär negativt. Du kan ta dig ur det, det är jag säker på, jag tror på dig!



Hade jag vart i närheten hade du fått en stor lång kram! Du förtjänar inte att må såhär dåligt!



Hoppas du mår bättre snart! Kramar!

jag vet inte vad jag ska skriva mer som de andra redan skrivit, mer än bara hålla med dem. du är INTE en dålig mamma. sånna där tankar tänker många. jag lovar dig. har tänkt flera gånger nu när siri varit jättebökig, att bara låta henne ligga i sängen och gå iväg. ut och bort. jag har ingen som kan stoppa mig.

jag vet inte riktigt vad jag vill ha sagt mer än att du är inte ensam om att ha de där hemska "förbjudna" tankarna..



massa kramar till dig!!

Hoppas att du kan hitta ett ljus i ditt mörker



Men du ska alltid komma ihåg att din fimilj älskar dig och dina barn....sen tror jag att du skulle behöva tänka bara på dig själv och din sambo ett tag....res bort ni två....ha en kärlekshelg...tror att det skulle lindra din smärta innombords



Kram

Åh johanna!

Jag blir så ledsen av att läsa detta, önskar verkligen att du fick slippa må såhär!

Önskar det vore något jag kunde göra eller säga som kunde göra det bättre.

Bara att du är inte alls en hemsk mamma!!



Hoppas du kan få den hjälp du behöver för att må bättre! Förresten har du fått DBT? Eller blivit erbjuden?



KRAMAR!!

Minna talar: Du är världens bästa mamma!



Jag har inte följt din blogg så jag vet inte så mycket om er. Jag vet därför inte hur gammal Minna är och så.

Men jag vet att Minna behöver dig och att du är en super mamma. Oavsett vad vi har med oss i bagaget är jag övertygad om att de flesta av oss tänker "hemska" tankar, som att slå våra barn osv. Det är inte lätt att alltid ha tålamodet när barnen skriker otröstligt. Barnen har olika utvecklingsstadier i livet, där de ibland förvandlas till "monster" och för att sen bli allas våra gludklimpar igen.

Du har mycket kvar att leva för, FAMILJEN.



Så strongt av dig att dela med dig av detta på din blogg. Mycket starkt gjort. Och hoppas att du hittar sätt att orka kämpa vidare.

Läste och funderade... Jag själv har haft många jobbiga stunder i mitt liv då jag varit medberoende. Har haft många år med jobbiga tankar och värre blev det när jag fick barn, för man vill ju sitt barns bästa. För mig vände det dels med medicinering men framförallt genom att jag började acceptera att jag mådde dåligt och började vara öppen för alla om hur jag mådde. Vilken respons jag fick vilket jag absolut inte trott, trodde alla skulle tycka jag var en galning! Hoppas du hittar din väg, och acceptera dig själv och döm inte ut dig. Kom ihåg att du är värdefull och en alldeles unik härlig människa som har mycket att tillföra här i världen. Hälsningar Pernilla

En åttamånaders bebis är den jobbigaste bebisen en mamm akan ha..

Juat åtta månader har jag fasat för med mina två minsta för jag visst ehur jobbig nummer 1 var.

De vet inte vad de vill.

Eller så vet de men kan inte framföra det.

Och om man redan är skör måste det var en utmaning som skulle få vem som helt att ge upp.

Men du ÄR bra JOhanna !!!

Du är BÄST...

Bästa mamman för Minna....

Men du behöver mer hjälp och jag är så glad att du har JOnas som stöttar.

Du är en modig tjej som ger av DIG till oss och bara det är ett steg på rätt väg.

Jag tror att du är på väg upp igen men du kan inte märka det själv.

Lycka till

Och STORA Kramar

Har man ett barn som är lugn och tyst tror jag inte att man förstår. Men har man ett barn som skriker och inte vill sova så förstår man.

Har man även ångest eller depression osv så blir det ju självklart värre!

Att få dumma tankar när man helt enkelt inte orkar är något vi alla med skrikande barn lidit av- även vi som klassas som helt kärnfriska.



Jag ville kasta min dotter i väggen, bara så hon blev tyst. Men man gör det ju inte!

Precis som inläggen innan, tanke är långt ifrån handling.



Summa summarum: Åk inte ifrån Minna. Håll ut den mörka perioden så blir det bättre sen. När hennes dåliga period är slut så blir det säkert lättare med din dåliga också. Även om hon gråter hos dig så är du den som ger bäst tröst!

Átt vara mamma kan vara väldigt påfrestande och jobbigt. Valencia var jobbig sen första stund hon föddes. Hon bara grät och var aldrig nöjd. Jag kunde inte gå nånstans och alla gnällde och sa att hon var så jobbig. Det är jobbigt att höra som mamma. Jag började tvivla på mig själv och blev mer och mer arg på Valencia. När hon skrek ville jag bara gå därifrån men jag kunde inte. Hon är ju min dotter, det är bara jag som kan skydda henne och ta bort det onda. Jag bestämde mig för att skita i alla och tro mer på mig själv. Jag tog tag i saken och sakta men säkert så blev Valencia lugnare och jag blev gladare. Jag mådde så dåligt en period efter hon föddes, kanske var nån förlossningsdepression. ju stressigare och argare jag var desto gnälligare och skrikigare var Valencia.



Jag tror starkt har mycket hur man mår själv. Du mår ju dåligt och det går ut över Minna. Hon ser att du mår dåligt, de känner det på nåt konstigt sätt.

En dotters kärlek är det bästa som man kan få. Så fort Valencia säger mamma på morgonen och ler mot mig med sina bruna stora ögon smälter jag och blir en glad mamma:-)



Du är en bra mamma och det vet du själv. Barn dömer aldrig, de älskar villkorlöst. Minna älskar dig för att du bar henne i 9 månader, du födde henne och du tog hand om henne och det gör du fortfarande och fortsätt med det för det är ni båda värda.



Den enda personen som kan hjälpa dig är du själv! VAr stark för Minna skull. Minna kommer hjälpa dig så mycket för det har Valencia gjort. Hon räddade mig och mitt äktenskap!

Hej Johanna!

Jag har varit bort ett par dagar och blev mycket ledsen när jag läste ditt inlägg. Livet är så svårt att leva i bland. Tänk vilken sorg för Minna att inte få lära känna dig underbara Johanna.Du har vad jag förstått i bloggen haft problem med att Minna ofta varit sjuk och oroat dig jätte mycket. Jag har som en egen erfarenhet av detta oroande att när krisen är så kämpar varenda cell i kroppen, och när krisen är över så mår man mycket mycket dåligt. Det är ett sätt för kroppen att klara av jobbiga saker. Snälla Johanna kämpa för din egen skull. Livet som mamma är svårt och underbart.

Åh Johanna, fick tårar i ögonen när jag läste detta. Ingen ska behöva må som du gör. =/

Vet inte vad jag ska skriva/säga eftersom jag inte har någon aning om hur och vad du känner förutom det du skrivit. Men även fast man läser det så kan man inte sätta sig in i det.

Men som jag (och massor massor av andra) ser det, så är du en jättebra mamma. Har följt din blogg sedan du var gravid men har inte kunnat läsa nu på ett tag då vi inte haft internet. Men du gör verkligen allt för din dotter. Du älskar henne över allt annat och du gör ditt bästa, mer kan man inte göra.



Hoppas du verkligen får din hjälp du behöver nu.

Minna älskar dig! Du är hennes mamma. Ingen annan!



Kramar om*

Alltså när jag läste detta så var det som att läsa något jag skrivit just i denna stund. Jag går igenom helvetiska perioder just nu. Känns ungefär som att du berättar hur jag känner, skitläskigt.

Har du lust att prata på msn nångång?