Okej - Jag har 523 facebook vänner.
Ca 500 har jag träffat på riktigt.
Gamla klasskamrater, arbetskamrater, släkt, vänner, bekanta.
Jag är nämligen, och har a l l t i d varit en väldigt social människa.
Ca 23 av de facebook vännerna är bloggbekanta,
mammor jag lärt känna genom att läsa deras bloggar och som läser min.
MEN..
Inte en enda person på min facebook vännerlista är bara där för att, och någon som jag inte känner eller aldrig träffat, och det kommer aldrig ske..
Så denna man som nu förvisso tråkigt nog kommer hit och inte känner någon (to bad), får leta vidare..
Jag vill bara hålla kontakt med vänner och bekanta inte skaffa kontakt med fler VIA facebook(?).

Jag kan tala om för er alla att jag lider utav S.O.M.S.
[Stressed Out Mom Syndrom]
Kan väl säga att jag kanske inte är den första som har det,
men det är jag som namnger denna "sjukdom" eller "åkomma".
Det är rent ut sagt ett beteende..

Du stressar dag ut och dag in med att laga mat, tvätta bort kräks, torka bajs & kiss, tömma bajshink, byte kläder, på bebis/barn & ibland även dej själv, mata, tvätta, bada, leka med, natta, väcka, underhålla, hålla reda på, handla hem saker, plocka iordning, försöka få tid till ett toalett besök själv då och då, hinna äta någonting själv, och försöka få dina blogginlägg eller facebookkommentarer att "make-sence" då de lätt blir virrigt med ett barn som antingen gråter eller kräver mer uppmärksamhet och lek..

Sen när väl sambon/partnern kommer hem, ja då har man tur om man kan varva ner.
För visst är man helt jävla slut, men inte faan kan man komma till ro endå med alla tankar om vad man kanske borde ta sej tid att fixa nu när ungen kanske sover eller man har båda händerna fria?!

Ständingt denna stress trots att man kanske skulle ha lite lungt och ro.

Finns det någon medicin för sånna som oss?
Eller någon behandling?

SPA kanske skulle fungera, men har inte råd, och hemma SPA skulle jag aldrig ha ro med.


Tillägg:
Tror ni sambon godtar detta som ursäkt för att jag drar nån helg?
- Jag lider av S.O.M.S det bästa för mej vore total lugn och ro med lyx.

Vilken är finast?
[Bilderna går att klicka]

Det är näst intill identiska, i know..
..och jag ser lika fånig ut på båda.

Känner mej alltid så fånig när jag fotar mej sådär,
och på nät jävla vis sticker den där rackarns tungan ut(?)!

Idag var jag inne på apoteket och unnade mina stackars uttorkade ögon, ögondroppar.
Bad om dom bästa och fick Oxyal, och ja, dom gjorde susen!
När jag kom hem droppade jag 2 droppar i vardera öga, och ögonen kändes piggare & fräshare.
Skojjar inte, jag kände mej piggare & fräshare!

This looks good!


1. Mindre rött? 2. Rakare - Oskyldigare? 3. Busigare?


Denna bild fick mej att bestämma mej att rakluggsperioden för mej är ÖVER!


Vill du också?

Klicka HÄR!

Im very loved! ;)

Eller så kan man göra en sån här, och mycket annat.

This must be my lucky day, cause Facebook toulde me so. :)

Och för en gång skull håller jag med i vad facebook "säger"!

När jag var i unga tonåren var jag rebelisk och "annorlunda".
Körde säkerhetsnålar igenom kinden, färgade håret i neonfärger,
klippte av mitt hår som var knälångt (alltså långt som ner till knävecken) till 4 cm.
Klädde mej i trasiga strumpbyxor, nätstrumpbyxor, kängor och mycket annat som ansågs "konstigt".
Pappa och mamma brukade båda två påpeka det jag hade på mej, med en klagan i rösten.
Men..
Trots detta presenterade pappa alltid mej som sin Punkrockar dotter.
Och han sa det med en stolthet.
Jag tror nämnligen pappa var stolt att jag stod fast vid mina åsikter och var en stark tjej.
Pappa sa alltid att han inte oroade sej för mej när jag rände ute sen om nätterna.
För det var inte mej han behövde oroa sej för.
Han oroade sej inte för vem jag kunde stötta på utan för den stackare som kunde stöta på mej.
Haha, juste..
Det säger en del va?
Jag var lite som Simba, i Lejonkungen.
- Jag skrattar faran rakt i ansiktet, hahaha!
Fast jag ryggade inte tillbaka utav ekot.
Jag var nog lite för orädd för mitt eget bästa.

Well well, kan iaf avslöja att punkrocken och stilen.. ja, den sitter i.. ;)

Undra hur Minna kommer bli?

---

Vad hade du för stil som ung / yngre?
Har du samma stil än idag?

Känner mej nästan som en av alla de där storbloggarna man läser om, som får så fina saker på posten.
Ibland av läsare och ibland från företag som vill sponsra / göra reklam för sej o.s.v.

För idag när posten kom fick jag ett litet paket..



Detta paket innehöll..
Det här!

Det gjorde  mej otroligt glad, hihi, tackar tackar.. :)

Så när kommer fanbilderna och fanmailen välla in?
Och alla andra fina saker från andra företag?

Tss, storhetsvansinne?

Närå, men det här var en trevlig sak, som antagligen inte inträffar igen. :)

Skriver mer senare..

Besökare totalt: 44444
13 september
1+3 = 4
September är 4de sista månade på året.
:p
Klockan är 16:30
Alltså nånting med 4.

På bloggen Find My Twin har jag & Shirley Clamp parats ihop som look a likes.
Håller ni med?

Vill du hitta din look a like, eller vet du någon som har en look a like?
Besök sidan HÄR!

To damn cute!

Sen jag blev mamma, har mina polisonger, mer och mer försvunnit..
Blivit kortare och kortare..


Detta fenomen kallas Minna!
Hon sliter av dom, smärtsamt men även sant.

Någon annan mamma som känner igen detta?

Känner ni igen er?

Okej, ärligt nu!
Skriv inte en kommentar om du bara skriver för att..

• Vara snäll
• Vara dum

Skriv ärligt!

1. Har jag stort huvud?
2. Har jag konstig huduvform?
3. Har jag konstig profil?
4. Har jag stor näsa?
5. Eller är det bara jag som fått nå fixideer?

(37% av alla som gjort testet)
Du ska ha en stor familj.
u större desto bättre, kan vi säga att ditt motto är.
Du gillar när det är tjo och stim, du störs inte av höga röster och skrik
och du trivs bäst när du sitter nedmyst i en stor grop med människor du tycker om.
Du är en generös, kärleksfull person som inte har några problem att dela med dig.
Grattis till din framtid som bullmamma!