Update om bröllop
Vi är inte osamt, inte heller har vi gjort slut eller bråkat.
Vi älskar varandra, men jag är för sårad.
Efter förra årets händelse (att Jonas fick för kalla fötter 5min innan vigseln och lämnade mej, gravid i v.26).
Har jag försökt att inte tänka på det, lyckats rätt bra, trodde att jag kommit över det men ikke.
Juh närmre vi kom 26/7 fick jag mer och mer panik.
Tills idag..
Har grubblat och gråtit i dagar..
Men idag sa jag som jag kände till Jonas.
Sa att det inte blir något bröllop i sommar..
Vet inte om jag någonsin kommer vilja gifta mej, om jag någonsin kommer våga..
Vi kommer vara tillsammans och kanske..
..kanske nån gång gifta oss, man får se..
Men som jag känner nu, krävs det mycket för att jag ska säga Ja.
Vägen är krokig..
..och full med groppar, sten och stock.
Ja alltså, Jonas och jag älskar varann, men börjar undra om vi ska gifta oss..
Vi vill men jag är nog mer skadad av händelsen förra sommaren än vad jag trott.
Känner mej osäker, rädd och förvirrad.
Och så ska man väl inte känna?
Så om ca 14 dagar ska vi "utvärdera" hur vi känner, får se vad som sker då..
Uppdatering..
Det har inte hänt mycket men samtidigt massor..
Har varken ork, tid, eller pengar..
Vi vill gifta oss, och vi vill ha ett litet, intimt bröllop.
Så egentligen borde det inte vara så mycket att fixa?
Har det mesta klart sen förra året.
Det som slog mej inatt var, oj!
Vi har ingen vigselförrätare och har inte beställt hindersbeprövning eller någonting sådant.
Dags att ta tag i det?
Ja men tänk om vi inte får tag i någon vigselförrätare?
Ja då blir det inte av helt enkelt, får man väl vänta ett år till.
Så ser det ut nu..
Samtidigt som jag är lite ledsen och stressad, så är det inte hela världen heller.
Det värsta har juh redan hänt.
Och det är snart ett år sedan, 080726.
Well, nu vet ni varför det inte skrivs så mycket här..
Ni får allt ha tålamod och vänta med spänning tills vi vet mer..
Kommentarer
Vill inte ha reklam, dryga inlägg, frågor om vi ska lägga till varandra på bloglovin',
eller länka varandra i våra bloggar.
Lägger till dej i min blogg om jag känner för det, och detsamma gäller bloglovin'.
vet att ibland kan d låta uttjatat, men d komr lösa sig. du komr ngn dag kunna släppa d som hände för ett år sen. glömmer gör man ju aldrig, men smärtan komr blekna-förr elr senare.
d e så smärtsamt att bli sviken/sårad av sin partner på sätt som man själv ej kan påverka. hur mkt man måste själv gå igenom o alla tankar/känslor som tar en till helvetet o tillbaka.
kram!!
va hemskt, men du är stark som kunde förlåta, tror inte ja hade kunnat det, hoppas han förstår hur mycket det krävdes av dig. var stolt över dig själv.
Jag tycker det låter som ett klokt beslut.
Jag hade lite svårt att förstå hur du kunde "komma över det",men tänkte att vi alla är olika,vilket vi är...giftemål är inget som behövs stressas fram,det är något man kan göra både som gamal å ung,ingen biologisk klocka om man säger så! ni har er lilla familj och när stunden är inne å allt känns rätt så kommer det ske,och som du kanske säger,det är inte heller det säkert,man vet ju inte hur man funderar om 5,10 år:)för 5år sedan drömde ja om dagen ja skulle gifta mig,men nu känns de tinte så viktigt,jag har ju det liv jag vill ha:) jag har min jesper och jag har min Linnéa,och om vi skulle gifta oss,skulle det nog vara av trygghetsskäl för oss och för linnéa.. tycker du har vart en kämpe som endå tagit igenom dig allt det här,och lyckats hålla ihop er relation och fostrat en liten prinesessa!
