Sedär, sista september redan här..
Hösten är här med fina färger och kylig luft som ger mej en känsla, både bra och dålig..
Jag minns tiderna då jag borde varit med mina vänner, gjort sådant som tonåringar gjorde..
Istället satt jag på pappas alltan, eller mammas balkong och kedjerökte och drack chaite..
Satt där och försökte andas, försökte göra vad som krävdes för att överleva..
Tyvärr var det enda jag kom på i min desperation att skära mej och ta droger..
Vilket jag tyvärr gjorde största delen av min uppväxt..
NEJ!! Mina föräldrar är underbara föräldrar, och det var mitt val, och jag var bra på att dölja de.
Tillslut så var de med mej som stöd i min terapi och behandling.
Idag är jag ren sedan 4 år, och har inte skurit mej en enda gång på snart 2 år.
Tack vare min familj, Jonas inräknad.

Där ser ni, bra och dålig.
Dålig då det var en hemsk tid..
Bra då jag lyckades ta mej ur det beteendet..
Mår fortfarande dåligt,
men vet att varken droger eller självdestruktivite (hur "skönt" det än kan vara att fly) hjälper i det stora hela..
Du kanske köper dej några andetag, men samtidigt får du med dej massa ångest över vad du gjort..
Så du förlorar på det..

Jaja, snart ska jag till Psykosociala Enheten - Kvinnokliniken - Södersjukhuset.

Skriver när jag kommer hem..

Kramar