Well på pykiatrin var de mkt tårar och konstiga saker..
Hon jjag går hos hade jour, så telefonen ringde då och då, en utav gångerna försvann hon länge..
Jag började bli varm och må illa, så skrev det på en lapp och att jag var tvungen att gå..
Hinner in på toaletten för att badda mej med kallt vatten i ansiktet, när jag hör henne skrika i hela korridoren: - Johanna!
Flera gånger..
Tillslut ringer hon mej på mobilen, jag förklarar att jag mår dåligt, men hon säger att jag ska komma in till henne igen, och att hon har en hink jag kan spy i..
Jag kommer in hos henne, men känner endå, fy faan va sick det här är.
Förklarar att hon måste göra nånting, jag ber henne om hjälp, och det är hennes jobb att hjälpa.
Så hon skulle kolla om det finns några behandlingar eller liknande som kan passa..

Påväg hem prata jag med mamma, skönt då mamma blir minst lika arg, besviken och frustrerad på den här skiten som jag.
Hon har sett sin dotter må så dåligt i många år, och varit med och försökt fixa hjälp..
Så kan tänka mej att mamma hatar psykiatrin lika mkt som jag..

Vi snackar nästan tills jag är hemma, hihi jag hann t.o.m. handla en pastasallad i affären.
Men när jag kom fram till porten höll jag på att kissa på mej så vi sa puss hej.
Skyndade mej upp, kiss kiss, sedan äta sallad, inpregnerade mina vinterskor, sedan gjorde allt så ont, och jag blev helt utmattad.
Smsa Jonas och bad honom väcka mej vid 13..
Sedan slumrade jag in.. kanske pga smärtan, kanske av den psykiska utmattningen, eller kanske utav inpregneringsångorna.. :p
Vaknade iaf 13 då älsklingen snällt och "lydigt" ringde och väckte mej.. :)

Så nu sitter jag här, smått mojsig och seg..
Ska dricka vatten och försöka vakna till..

Skriver säkert mer senare..

Kramar