Jag mår inte bra alls..
Först allt med lägenheten, sen alla tankar som kommer med det..
Vågar inte tro att det någonsin kommer lösa sej mer..
Varje gång jag börjar hoppas då det börjar gå åt rätt håll, så skiter det sej..
Tydligen så är det meningen att vi ska bo i denna förjävliga lägenhet, trångt som tusan 2st plus bebis, med 3tr utan hiss..
Stackars Jonas som ska kunna sköta ett jobb, men även om jag tar bebis kommer han inte kunna somna om då vi kommer alla vara i samma jävla rum..

Sen kommer mina sms tydligen inte fram, hade smsa tinisen att jag var hemma istf psykologen, men det verkar hon inte fått.
Så hon har åkt till gullmars, påväg till globen där vi skulle fikat, innan..
Och nu smsar hon och verkar skitpissed, men vad kan jag göra?!
Jag har skickat sms till 3 st..
Martina - verkar inte fått smset.
Bytesparten - Svarar inte på sms.
Jonas - Har ännu inte svarat på sms.
Och alla har jag fått leveransrapport på.

Jag tål inte mer nedförsbackar just nu..
Jag ska snart bli mamma, och det kommer vara hårt nog..
Lite sömn, mycket jobb, och bärande då det blir alla dessa trappor..
Börjar tvivla på mej själv nu?

Vad trodde jag?
Trodde jag det skulle  lösa sej?
Att det skulle gå bra för mej för en gångs skull..
Måste varit sjuk i huvudet som trodde att det skulle ordna sej..
Allt ska alltid vara osäkert, aldrig en stadig grund..
Faan!