Amningen
Som första gångs mamma tänkte jag inte på hur det skulle vara att amma, trodde det var självklart att det skulle fungera.
Hade läckt mjölk sedan vecka 16, och hade väldigt mycket mjölk, och tydligen "för" bra flöde..
Minna slutade suga och lät det rinna ner av sej själv..
Då försämrades såklart min produktion.
Minna tappade vikt och vart för svag för att suga.
Fick pumpa för att hålla produktionen igång (även om de bara kom lite mjölk när jag pumpade).
När Minna sondats några dagar började jag amma igen.
Minna sög bra och allt gick fint.. i mindre än en vecka, sen var superflödet tillbaka och allt började om.
Amningen har pendlat mellan att vara "för" bra att det sprutar så mycket mjölk att Minna knappt suger, får för mycket och kräks mycket i överflöd - till att hon slutat suga pga de bra flödet och produktionen stannar till, eller att Minna blir sjuk och då för svag för att suga..
Nu senast har mjölken varit mindre då jag haft magsjuka, och därför inte fått behålla mycket vätska.
Men nu börjar jag komma tillbaka tilll "överflödet".. igen..
Så har amningen varit hittills..
Så ni som tycker att jag "skryter" och är "för" lycklig över att amningen fungerar, skit ner er!
Jag har kämpat så hårt för detta att jag förtjänar att skryta och stoltsera med att jag kan amma!
Skit i alla idioter som ska lägga sig i alla andras liv och njut av att du kan amma din dotter! Nu för tiden ger folk upp väldigt lätt när amningen krånglar så jag tycker minsann att du är grym som faktiskt orkar med det! Kramar på er och hoppas att ni mår bättre!
URL: http://decemberbebis.blogg.se/