Då det verkar antagits och misstolkats så förklarar jag här..
Jag tycker det är synd om Minna, inte om mej, inte om Jonas, utan om Minna..
Självklart är det jobbigt när ens barn kräks, men en eller två munnar är normalt,
inget farligt och inget som påverkar vikten.
Men i Minnas fall så kvävs hon ibland av allt kräks, och tro mej..
Det är skitläskigt att se och höra hur hon inte får någon luft.
Se paniken i hennes ögon när hon dränks i sitt eget kräks..
Då gör det ont i mej..
Och nej, jag försöker inte "vara värst"..
Skriver om hur allt är, lägger inte till något eller förstärker..
Skulle mer än gärna se att Minna slapp må dåligt och ha det jobbigt.
Borde väl ni andra mammor förstå, eller känner inte ni så om era barn!?
Och självklart finns de andra som har det likadant, även värre, tyvärr..
Ni verkar inte förstått inlägget, kanske skrev otydligt, men jag gör lätt det när jag är upprörd, som nu.
Menar inte att man inte får "gnälla" över sin situation eller sina problem.
MEN..
Jag är less på att andra mammor sagt till mej att de förstår hur det är med Minnas kräkningar & viktnedgångar.
Och de snackar då om att deras barn kräks en mun och kläderna blir lite kladdiga.
Och de nämner vikt"dippen" som jag tror alla barn har de första dagarna i sina liv.
Men när jag nämner viktnedgång, menar jag alla gånger Minna gått ned, som börjar närma sej 10 ggr dessa 2 månader sen hon föddes.
Det är det jag menar med att jag är less på att andra klagar och säger at de förstår & har det likadant.
För enligt mej är det inte likadant.
Att behöva torka lite kräks från mun, hals och kläder är inte riktigt samma sak som att känna oro över att ens barn kommer kvävas i sin egen spya då det kommer så mycket att det inte spelar någon roll om hon ligger på sida.
Att inte våga sova när hon är vaken, då man blivit varnad om att hon faktiskt kan kvävas av spyan.
Och hon kan spy timmar efter hon senast åt.
Förstår ni nu, eller tycker ni fortfarande att jag tycker synd om mej och att jag är dum som tycker som jag gör!?
Kommentarer
Vill inte ha reklam, dryga inlägg, frågor om vi ska lägga till varandra på bloglovin',
eller länka varandra i våra bloggar.
Lägger till dej i min blogg om jag känner för det, och detsamma gäller bloglovin'.
Den där nindo.blogg.se verkar smått rubbad.
Vilket påhopp!
Men som vi pratade om, det finns många moraltanter som tror de vet bäst, att de är bättre människor, bättre mammor osv.
Ta inte åt dig, låt det vara hennes problem.
Bitter brud.
Kramar
Ta hand om Minna
Jag hoppas att du inte tycker att jag hoppade på dig eller var dum med min kommentar på det berörda inlägget. Förlåt mig för det i så fall, det var inte menat på det viset.
Ville bara få fram att allt är relativt och att man måste ha perspektiv på saker och ting. Det som framkommer här, andra mammor som jämför sina "normala" kräkbarn med din dotter, är dock inte riktigt att ha perspektiv. Och som du säger, de borde förstå bättre och få lite insikt om hur stora deras barns problem är i ordningen. Med det ändå inte sagt att de inte kan tycka att det är jobbigt, eftersom människor är såna att vi gillar att ha lyxproblem.
Lång kommentar, sorry, men ha en trevlig dag!
min äldste son kräktes hela tiden konstant när han va bebis. o jag känner igen mig i den maktlösa känslan man får när man ser sitt eget barn kvävandes i sina spyor. han slutade gå upp i vikt när han va ungefär 3-4månader gammal- men d va pga andra anledningar (en utredning gjordes sen när han blev ca 6mån). dom sa ju att d ska bli bättre men min son fortsätter o spyr än idag (han e snart 7år) inte kanske på samma extrema sätt. när han blev ungefär 1½ lugnade d ner sig, men sedan fram tills han blev 3 så spydde han i princip varje gång han började gråta/blev upprörd/ätit för mkt/skrattade. varje gång han "ansträngde" magen me andra ord. jobbigast va d på dagis som alltid skulle skicka hem honom pga "magsjukan" men när dom sedan fick d förklarat så va d lugnt.
sättet dom spyr på o mängden kan ju nästan jämföras me världens hemskaste vinterkräksjuka.
synd att du fick en massa påhopp för ditt förra inlägg, förstår inte varför folk ska va så känsliga o ta illa vid sig av va du skrev. men alla e vi väl olika.
skulle gärna uppskatta om jag skulle kunna få d nya lösenordet skickat. sköt om er!
jag förstår inte alls vad du går egenom. för jag har aldrig haft en sånt problem med isabelle (iofs inte beatrice heller, än så länge)
men jag fattar ju ändå att det är hemskt. att det måste vara otroligt jobbigt för er alla.
det är därför jag nästan aldrig kommenterat något som du har skrivit, för jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. men du vet att ni är i mina tankar iaf! och om det är något, så är det bara att säga till!
kram!
jag har inga barn,men ja kan förstå att du är orolig över ditt barn när den värkar ha sånna besvär som den har,jag hoppas verkligen att hon blir på bättrings vägen för bådas skull.
//jessica
nej men här händer det saker. För et första är det ingen som tvingar någon att läsa här. Jätte tråkigt att det ä så många som lägger så mycket negativ energi på dig. Kan tänka mig att det är svårt att stöta bort men ge dom inte nöjet att se dig ledsen. Ni är en stark lite familj ni. Jag har en kompis vars dotter kräktes kaskad kräk. Det var nästan inte bebis kräk utan slemigt nästan och hon hade en sån oro så hon nästan blev sjuk. Ser henne framför mig när ag läser din blogg... men efter regn kommer solsken och ni får ju redan små stråla på en lite grå himmel.. oj så poetisk jag blev.. tihi.. stå på dig vännen.. vi är fler som gillar än dom andra...
hej! glömde. jag vill jätte gärna ha lösen och följa din och din familjs färd..
Det ÄR skillnad på att kräkas sådär som Minna gör och på sättet som alla bebisar gör lite grann ibland. Normalt går ju inte bebisar ner i vikt sådär som Minna gjort heller så det måste verkligen vara jätte jobbigt för er att se. Och inte kunna hjälpa!
