Jonas gästbloggar 1

Mina tankar om Johannas tankar

Många dagar den senaste tiden har varit extremt påfrestande för mig när det gäller min relation till Johanna.
Jag har en del dagar funderat över om det verkligen är värt att vara kvar hos någon som är sur på mig mest hela tiden.
En dag hade jag tillochmed stoppat kläder i min ryggsäck innan jag skulle till jobbet för att vara borta iaf ett dygn från henne för att kunna andas mellan allt tjafsande, för att jag inte längre orkade lyssna.
Och som ni tidigare läst så talades vi vid om hur hon mår (lite mer ingående än det vanliga "hur mår du? jorå, bara fint, själv? jorå, det är helt okej.") och varför det var så.
Uppfattade ju vissa dagar att hon mådde sämre än vanligt och försökte peppa henne på olika sätt.
Fungerade inte alltid, men när det gjorde det så kände man sig bra för att jag hade ändrat hennes mående till bättre än vad det var tidigare.
För jag vet ju, och det är rätt självklart för de flesta, att om folk i min omgivning är glada och mår bra så mår även jag bra.
Det fanns, och finns säkerligen fortfarande, många dagar då jag kom hem från jobbet och hade haft en mindre trevlig dag och var grinig.
Alla har vi såna dagar, men jag tar ut det på Johanna och det ska jag absolut inte göra.
Jag har de senaste veckorna lärt mig bättre att koppla bort jobbirritation när jag är hemma och hemmairritation när jag är på jobbet.
Hoppas att Johanna har märkt någon skillnad, för jag försöker verkligen.

Jag tror att jag delvis har varit en orsak till Johannas dåliga mående.
Absolut inte grunden, för den har hon själv i sina sjukdomar, men jag kan ha strött en aning salt i de redan djupa såren.

Angående Minna.
Jag håller med Johanna om att Minna förtjänar bara det bästa.
Jag frågade Johanna igår om hur hon ställde sig till att jag fick ensam vårdnad om Minna.
Hon fortsatte gråta, om inte lite mer.
Svarade mig att det absolut är ett alternativ om det inte vill sluta det som händer i hennes huvud just nu.
Hon ville dock att hennes mamma skulle få halva vårdnaden.
Hon ville inte att hennes familj skulle bli straffad för att hon är sjuk.
Alltså att de skulle mista Minna de också.
Jag skulle aldrig ta Minna från Johannas familj.

Som Johanna har skrivit så ska hon fortsätta kämpa.
En dag i taget.
Jag finns alltid till hands om det blir för jobbigt.
Mitt jobb känner till situationen någorlunda så chefen har lite förståelse iaf om jag får ett samtal från Johanna där hon säger att hon inte orkar alls längre.
Då kan jag ta mig hem så fort jag kan och hjälpa till med Minna och med Johanna.
Men jag kan inte ta på mig allt själv.
Därför blir det så att jag följer med till Johannas psykolog vid nästa tillfälle och säger ifrån ordentligt.
Efter 1½ år hos samma psykolog så har det testats mycket.
Olika läkemedel där inget har fungerat.
Olika tester där diagnoser har bekräftats.

Men vad spelar det för roll vad Johannas sjukdom heter när den inte verkar kunna botas?
Varför sätter psykologen fokus på de mindre sakerna i Johannas liv som är problem för henne?
Är inte hjälp mot dödstankar någonting som borde prioriteras före t.ex fobi för att bli smutsig?
Inte enligt psykologen iaf.

Johanna får stöd från många vänner och från många familjemedlemmar.
Det är vi båda otroligt tacksamma för.
Många olika positiva inlägg i hennes blogg har gjort att hennes mående har vänt från en regnig novembernatt till en solig julimorgon.
Telefonsamtal och sms har peppat henne att fortsätta och har vänt hennes sura miner uppochned.

/Jonas


Kommentarer


Vill inte ha reklam, dryga inlägg, frågor om vi ska lägga till varandra på bloglovin',
eller länka varandra i våra bloggar.
Lägger till dej i min blogg om jag känner för det, och detsamma gäller bloglovin'.

Namn:
    Klicka för att spara eller ta fram dina sparade uppgifter.
Email: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:


Postat av: Nina

ja det va min vän :D

såg en massa massa mammor i farsta. va ju hur många som helst. att ja inte titta noggrannare då :P



jag bor i årsta.. bodde i gubbängen innan. så det va ju inte så långt till farsta då. inte nu heller egentligen ;D



du bor där eller?

2009-07-31 @ 23:18:49 URL: http://modesida.blogg.se/
Postat av: Nina

jaha där ser man..

ja bodde i rågsved innan ja flytta till gubbängen :D haha :D



absolut! låter som en toppen idé!

2009-07-31 @ 23:42:05 URL: http://modesida.blogg.se/
Postat av: Soya ★

Hej Jonas.

Det märks hur mycket du älskar Johanna för jag känner banne mig ingen kille som skulle skiva ett såhär öppet inlägg. Ni är värda all lycka i världen och jag hoppas verkligen att ni orkar kämpa och att allt vänder snart. Massa kramar från oss!

2009-07-31 @ 23:47:26 URL: http://soyasblogg.se
Postat av: Tarja

Vad fint skrivet...

2009-08-01 @ 00:08:41 URL: http://lillamammabitchen.blogg.se/
Postat av: MammaMia

Vad skönt att ni kan prata om problemen öppet med varandra, iallafall!



Ja, ibland känns det nästan som att de där jädra psykologerna prioriterar de enkla fallen, för att bättra på statistiken... (Har en bror med liknande problem, så det känns bekant)



En kommentar är ju ingen stor grej, men det är roligt om det varit en liten del i att du(/hon) mår bättre!

2009-08-01 @ 01:08:36 URL: http://miabw.blogspot.com
Postat av: nadja

vilken söt bäbis :D

2009-08-01 @ 01:24:31 URL: http://nadjafeili.blogg.se/
Postat av: Emelie

Johanna o Jonas ni är så fina o man märker hur mycket ni älskar varann o hur mycket ni älskar Minna. Det är så fint.

Jag finns här o stöttar på alla sätt jag kan.

puss på er /Em

2009-08-01 @ 01:32:57
Postat av: Pernilla

Jag blir så glad när jag läser ditt inlägg Jonas.

Och det måte vara en tufft uppdrag du hat framför dig.

Jag tror att du gör ditt bästa för att stötta Johanna och jag vet att det inte är lätt.

Ni är ju så unga och då ska ju livet vara lätt eller hur ?

Men allt jobbigt som händer NU kommer ni en dag at se tillbaka på och veta att just dessa sakerna gjorde er till starkare människor.

Tro mig JAG VET.....

Nu 12 år efter att jag varit på exakt samma ställe som Johanna är jag stark.. Riktigt stark.

Men om jag hade haft en man som ställer upp som du gör. Hade det varit lättare att komma upp.

Och det hade definitivt gått fortare.

Lycka till JOnas.

Johanna OCH Minna litar på dig.

Och det fixar du...

2009-08-01 @ 08:51:26 URL: http://www.minimi05.blogspot.com
Postat av: Maria

Fortsätt kämpa! Och självklart ska du följa med till psykologen om Johanna tycker det. Och det finns nog lite anledning att prata om behandlingen. Vad är det för typ av behandling hon får, vad är inriktningen på terapin? Om det inte skett några förändringar på länge så kanske terapiformen bör ändras.



Lycka till!

2009-08-01 @ 10:58:28 URL: http://mischomascho.blogg.se/
RSS 2.0